När jag en söndagsmorgon hämtade sonen från en hajk kom jag lagom till halningen av flaggan. Scouterna gjorde honnör och flaggan veks ihop. Jag kunde inte undgå känslan av journalfilm och 50-tal.
I nummer 4/2014 av Liberal Debatt skriver Clara Sandelind om den minskande rasismen i (bland annat) Sverige. Hon varnar för att sätta likhetstecken mellan nationalism och rasism, och låter nationalism vara åsikten ”att man har vissa skyldigheter gentemot sina landsmän som man inte har gentemot hela mänskligheten”.
Jag tycker det är en väldigt användbar och rimlig definition. I praktiken lever vi (då) i ett nationalistiskt samhälle. Basen är ömsesidigt ansvar, och vi betalar t.ex. skatt och alla landsmän får tillgång till de offentliga tjänsterna. Dessutom, eftersom vi är en väl fungerande nation, hjälper vi även de som inte är medborgare.
Mer problematiskt blir det då när Söder och Åhrén vill skilja på nationen och medborgarskapet, men allt behöver inte vara enkelt. Jag känner en hel del av de där 8-åriga scouterna som gjorde honnör för flaggan, och jag är inte säker på att Söder skulle klassa alla av dem som Svenska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar