Jag läser Ivar Lo-Johanssons Godnatt jord. Statarsverige ligger bara två generationer bort. De finns en bild på min farfar där han sitter med sina syskon på trappan utanför huset. De var 9 barn i statarstugan.
Lo-Johansson berättar om fattigdom och hopplöshet i ett samhälle som stannat. Om årstidernas växlingar, eländiga bostäder, och statarnas lojalitet till godset. Om flickorna som faller för skitstövlar och agitatorernas misslyckade försök att organisera lantarbetarna.
Boken är i viss mål kamplitteratur och anses innehålla poetiska överdrifter, men kampen var på riktigt. I Södra Möre i Kalmar län vräktes statare som organiserat sig, och på Fånö gård i Uppland sköt ägarinnan, fröken Anna Grill Tham, pistol över huvudet på strejkande arbetare som närmade sig.
Den socialdemokratiska partisekreteraren Gustav Möller tog initiativ till att även (stum-)film användes i propagandakampen.
Min farmor, som är född 1926, fick inte läsa Lo-Johansson. Bibliotekarien, som även var syslöjdslärarinna och gift med överlärare Aulin, släppte däremot igenom Gårdarna runt sjön där följande klargörs redan på första bokens första sida:
"Herrgårdarna hade gått i arv från far till son, stannat inom samma släkter, sett den ena generationen växa upp efter den andra, allteftersom århundrade lades till århundrade. Deras ägare hade alltid varit stolta och modiga män, som älskade sitt land och vördade sin konung. När ofred rådde, när landet var i krig hade deras platser aldrig stått tomma i leden. Med svärdet hade de värjt sitt land och skapat historia. I fredliga tider hade de brutit mark, odlat jord och uppfostrat det unga släktet, som i tidens fullbordan skulle hävda sin plats bland rikets män, ta upp fädernas mantel och kämpa för nya mål, nya tankar, och nya segrar."
(Farmor läste serien, men berättar också att hon och hennes vänner lyckades smyga till sig böcker av både Lo-Johansson och Moa Martinsson.)
I Husmoderns julnummer 1974 berättar författarinnan Birgit Th Sparre om julfirandet på gården Sjörred där hon själv växte upp. På julaftons eftermiddag var det tradition att barnen gick ut med julkorgar till de anställda. I korgarna, som delades ut såväl till rättarfar som till statarna, fanns strumpor, underkläder, nattskjortor, julkorv, kaffe, och äpplen. Även om Alexandertårta och tusenbladstårta var ett måste under julförberedelserna så bytte den grevliga familjen själva i första hand hemmagjorda julklappar.
Relativt sett var godsens ägare naturligtvis stormrika. Om statarna var relativt fattiga eller inte, dvs hade inkomster under 60% av medianinkomsten (med staten översatt till pengar) har jag inte lyckats klura ut. Det verkar som om den liberale riksdagsmannen Sven Palme räknat på saken, och även siffrorna verkar ha diskuterats intensivt under 1900-talets första årtionde, verkar statarna åtminstone inte haft det tydligt sämre materiellt än stadsbefolkningen, snarare tvärt om.
Att absolut fattigdom rådde kan nog ingen tvivla på. Tjänstehjonstadgan, som i och för sig avskaffades 1926, tänker jag inte gå in på.
Jag må kanske upplevas som konservativ i vissa frågor, men jag tror inte att det var bättre förr, antagligen inte för någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar