På protest!

“Förra gången jag demonstrerade var det för Vietnam” sa en man i kön. Vid ettiden på söndagseftermiddagen var det, trots regn i luften, kö för att få komma i i hagarna vid Nåntunakullarna för att få protestera mot det nya miljonprogrammet Pellinge. Eftersom jag inte var helt säker på att det kommunala parkeringsbolaget inte blivit utskickat med extra kontrollanter parkerade jag noggrant inne bland villorna.

“Protest - Säg NEJ till sydöstra staden” samlade enligt lokaltidningen 777 personer. Funktionärer i västar räknade noggrant in alla som gick genom “huvudingången”, men några hundra till tog sig in längs andra vägar.

Bistra poliser tittade på, men bestämde sig efter en stund för att det hela var en spontan och inte allmän sammankomst. En möjlighet för SVT:s lokalredaktion att fånga episka bilder av hur kommunalråd, pensionärer och skolbarn, sjungades “We Shall not be Moved”, släpas bort av polis gick så om intet.

Kristdemokraterna var där i partijackor. Jag stötte på en vän från vårens rävjakter - annars kände jag inte igen så många. Det kanske är andra som protesterar i en fårhage än de som är upprörda på internet. Eller så var det bara att alla spred ut sig så noggrant.

Översiktsplanen måste göras om. Trädgårdsstad och egna hem blir bättre är höghus, köer och ångest. Om det blir fler protestmöten kommer jag att ta med mig termos.

Vips så blev villor till höghus (trots detaljplan)

Att följa vad som händer i plan- och byggnadsnämnden i Uppsala är inte lika lätt som i andra nämnder. Protokollen läggs nämligen inte ut på webben, utan man måste mejla och fråga efter dem. Men om man blir tipsad av någon (eller bara är väldigt nyfiken) kan man mejla en nämndsekreterare och fråga vad som döljer sig bakom ärendet “Ultuna 2:28 . Bygglov för nybyggnad av två flerbostadshus” den 28:e maj 2020.

I texten kan man då hitta att utbyggnaden av Gottsundas miljonprogram vid Bäcklösa ökar i hastighet. Detaljplanen för området kring och i den gamla parken anger att platsen är avsedd för "friliggande hus, parhus, radhus och kedjehus", men bygglovet godkänner glatt två fyravåningshus.

(Dessutom ska det bara byggas nio parkeringsplatser till de här 35 lägenheterna, men mer om det någon annan gång.)

Ett av få glädjeämnen är att vi i moderaternas tillsammans med centerpartiet reserverade oss. (KD hälsar via sitt kommunalråd att de också hade röstat med oss, men att deras ledamot inte var tjänstgörande ledamot vid den punkten.)

Jag hoppas att det här är en början på en kraftfull oppositionpolitik mot de nya miljonprogrammen. Översiktsplanen bör göras om från grunden. Tiden har kommit för egnahemsbyggande och riktiga trädgårdsstäder.

Arkitekttävlig på Fyrishov!

Jag har nu suttit strax över 18 månader i Fyrishovs styrelse. Det är intressant och jag tror att jag gör nytta, men i en styrelse ska man hålla sams och får inte bråka med socialdemokraterna. För mig, som håller på med politik som hobby, gör det mötena lite tråkigare. Det blir inga debattartiklar.

Verksamheten rullar på och de problems som uppkommer hanteras. Förra mandatperioden hade badet problem med ensamkommande som begick sexuella övergrepp. Hittills den här perioden har vi hanterat bakterier, sexuellt utagerande män, fylla, och vanliga bråkstakar.

Ledningsgrupp och medarbetare har läget under kontroll. Det enda som egentligen krävt styrelsens inblandning är samordning med den nya Idrotts- och Fritidsnämnden.

Mer spännande är att kommunfullmäktige bestämt att badet ska rustas upp för ett par hundra miljoner. Arkitekttävling pågår och den som vill kan titta igenom de sju förslagen och lämna synpunkter. Arkitektbyråerna har fått beskriva sitt förslag på tre sidor och med en modell. Modellerna finns att se på Fyrishov, men tre sidor var nog i minsta laget för flera av byråerna som hanterar problemet genom att använda väldigt liten text. Ta med ett förstoringsglas!

På jakt efter en simvåtdräkt var jag i söndags förbi Fyrishov och tittade på utställningen. Eftersom jag inte sitter i någon jury så jag kan kosta på mig att tycka lite om förslagen:

• Åbada. Det är olika ordning på webben och i utställningen. När jag kom fram till “Åbada” hade jag sett så mycket limträ att jag kände mig tvungen att gå tillbaka och se om inte flera arkitektbyråer hade använt samma bild för att illustrera sina materialval. (Det hade de inte.) “Limträ, limträ, limträ” står det i mina anteckningar. Jag gillar deras tankar om historisk badkultur, kallbadhus och vinterbad i ån.
• Norra stadsparken fokuserar väldigt mycket på stadsstruktur, kontakten med landskapet, och att öppna upp Fyrishov mot ån. I skisser och modell finns en spännande tanke på en spång utanför ett naturbad som tydligen ska skapa ett “vinn-vinnläge”.
• Medströms. Här kommer det visuella sambandet med årummet och den ständiga närvaron av Fyrisåns vattenspegel göra att “kontemplativa utblickar mot ån blir en central del av badupplevelsen”. (De vill lägga den nya 50-metersbassängen väster om äventyrsbadet, ned mot ån, istället för norrom.) Fasadförslaget (metall med hål i) är inte min favorit, men badet - både i ån och inomhus - är något jag verkligen skulle vilja besöka. Det 400 meter långa strömbadet, återskapandet av “funktioner från Fyrishovs historia” och läktare för “både stora och små tävlingar” längs ån låter spännande. Dessutom måste man ju ge extrapoäng till någon som vill anlägga både utkikstorn och ett kärr.
• Fyrishov Quilt hyllar mångfald och har gjort en snygg skiss av hur olika byggnader ligger ovanpå varandra likt (oordnade) lappar i ett lapptäcke.
• Fyrishov Park är stadens vardagsrum. Mostly harmless.
• Fyrishov Bryggan vill bygga en lång träbrygga som binder ihop de olika delarna av anläggningen.
• Embrace har kanske den snyggaste presentationen, visar sitt miljötänk med sedumtak, och vill knyta samman med Seminarieparken (som strax blir del av en ny bostadsrättsförenings tomt). Riktig spännande är förslaget på en “naturinspirerad” pool med näckrosor.

Genrellt tycker jag att det är för få statyer av Anders Fredrik Mollberg i alla förslag, men om jag hade fått bestämma skulle Medtröms, Åbada och Embrace gå vidare till nästa omgång.

Blodstensskogen - sju meter och tio år

Fukten från förrgårdagens regn gjorde luften tät av dofter. Stadsskogen kändes som en riktig skog, inte som en en sån där söndertrampad dunge som ibland, pliktskyldigt lämnas mellan höghusen. Jag cyklade mot Blodstensskogen för att se med egna ögon vad som fått aktivister att bosätta sig i en trädkoja sju meter över marken tio år efter byggnadsnämndens beslut.

Det är en ganska liten skog som ligger klämd mellan två charmfria hyreslängor. Den är dock ordentligt uppvuxen, nästan lite vild, och tät nog att man inte kan se igenom den. Jag antar att det är en av poängerna - man ser inte det andra hyreshusområdet så det känns som om man bor nära naturen.

Kontrasten mellan kommunens inplastade A4 och aktivisternas texter målade på lakan är vacker. Här möter “Ansvarig för eller trädkojans ägare uppmanas att genast kontakta Uppsala kommun…” det lite mjukare “Blodstensskogen är djurens hem”.

Jag pratar med en granne som trivs med sin nuvarande utsikt och tycker aktivisterna är trevliga. Jag lyckas också får byta ett par ord med en ung, smal man med dreads som äter frukost högt uppe på en av plattformarna.

Det är svårt att sammanfatta ett decenniums debatt. Tydligen klubbades beslutet att “utveckla” området med 8-våningshus av en nästan enig byggnadsnämnd (Vänsterpartiet ville bara bygga hyresrätter) redan 2010. Samråd ska ha skett 2012 (låt mig gissa att en inhyrd konsult visade ett par powerpoints).

Inför valet 2018 hade en plan för avsevärd förtätning och utbyggnad av hela stadsdelen Eriksberg antagits. Flera partier, som Kristdemokraterna, Centerpartiet, och Liberalerna är numer mot byggandet i Blodstensskogen. Vänsterpartiet är nu för bygget, men angrips från vänster för att vara för “skövling” samt att partiet varesig är grönt eller demokratiskt. Feministiskt Initiativ driver frågan hårt och har gjort en underbar affisch där en ekorre får uttala sig.

Naturskyddsföreningens kritik är mer juridiskt inriktad.

Moderaterna, mitt eget part, hamnar återigen som stödparti till socialdemokraternas storskaliga höghusplaner. Man har i och för sig yttrat sig mot att parkeringsgarage strukits ur planen så att ännu mera mark måste användas till parkeringsplatser och påpekat att flera granskningar som gjorts inte nått fram till ledamöterna i byggnadsnämnden. Men, man har landat i slutsatsen att man inte vill skapa risker för byggbolagen som skulle kunna leda till förseningar eller fördyringar. 

Frågan är nu i kommunfullmäktige som skulle ha fattat beslut den 8:e juni, men sköt upp det till den 15.e juni, då man bordlade ärendet för att ta upp det efter sommaren.

Kampanjgrupper som “Rädda Eriksbergs skogar” lägger nu, under rubriken “MEJLKAMPANJ”, ut epostadresser till alla representanter i kommunfullmäktige och uppmanar folk att skriva.

Nu sitter jag ju inte i kommunfullmäktige, så jag kommer inte att behöva bekänna färg. Men, som en tankelek en sommarmorgon på västkusten kan man ju fundera på hur jag skulle ha velat rösta.

• Är det här ett bra förslag? Nej, hela förtätningen och utbyggnaden av Eriksberg verkar illa genomtänkt. Jag har t.ex. inte sett någon seriös trafikplan och nallandet på grönområden riskerar att göra Uppsala till en sämre stad. Den gröna kopplingen mellan stadsskogen och Hågadalen kommer inte att gå att återställa. Att gång efter annan tillsammans med socialdemokraterna verka för att grönområden ska bli grå höghusområden är olyckligt. Det här är inte ett steg mot den stad jag vill leva i.
• Är det dumt att ändra sig? Kanske. Politiken ska bygga på en tydlig vision och besluten ska vara förutsägbara. Å andra sidan så (a) sympatiserar jag inte med den nuvarande visionen för hur Uppsala ska utvecklas - jag är i opposition! (b) gigantiska förändringar i planerna från 2010 har redan gjorts i och med Eriksbergsplanen, samt (c) politiken representerar medborgarna och alla byggbolag vet att du inte har ett påskrivet avtal förrän du har ett påskrivet avtal.
• Kan man gå mot sitt parti? Nej, det funkar inte så. Jag tror ju att en annan bygg- och planpolitik vore bättre för både partiet och för Uppsala. Jag hoppas på att kunna få partiet att byta politik och bryta med socialdemokraterna, men om jag hade suttit i KF så hade jag varit tvungen att rösta. Det kanske är så att jag förr eller senare måste vara beredd lämna partiet om jag inte sympatiserar med den drivna politiken. Men är det här en så viktig fråga? (Det ligger antagligen en uteslutning runt hörnet för den som inte röstar enligt partilinjen.) Om det gällde gula stigen eller Granebergsskogen så tveklöst, men jag hoppas ju fortfarande på att partiet ska byta byggpolitik.

I övrigt anser jag att hela den nuvarande översiktsplanen ska rivas upp och göras om från början.

Stealing Underpants in the Betongförort

En vän ringde och undrade hur det är att bo i här i kommunens södra delar. Egentligen är de nog ganska typiska för de som Uppsala kommun vill locka till sig för att växa och bli dominerande inom t.ex. Life Science. De har internationell erfarenhet, båda är civilingenjörer, en av dem disputerad, och numera är de en familj.

Samtalet fokuserade på skolor, trygghet, och pendlingsmöjligheter. Jag berättade att det största trygghetsproblemet kring skolan verkar vara att många föräldrar hämtar och lämnar med bil, men att det numera finns en zon för hämtning och lämning. Oroligheterna i Gottsunda, någon kilometer bort, spiller inte över in bland villorna.

Det här är ett bra ställe att bo på. Vi borde göra det möjligt för fler att bo så här.

Tyvärr är det inte Sunnersta utan Gottsunda som är förebilden nu när Uppsala kommun, uppbackade av 100-tals heltidsanställa “kommunikatörer” och “samhällsutvecklare”, vill bygga 33 000 nya bostäder. Små hyresrätter i billigt byggda och tätt placerade höghus ska tydligen ska ge ett stort lyft för näringsliv och universitet.

Vänstern och socialdemokraternas vision är tydlig. Många människor ska tätt packas in i billiga bostäder, gå med i Hyresgästföreningen och vara beroende av bostadsbidrag. Miljonprogrammet ska återupprättas och de nya Uppsalaborna ska, rädda och lydiga, rösta rött. (Lite vingligt är det dock. Vid första kontakt med verkligheten lovar kommunstyrelsens ordförande plötsligt att driva frågan om pulkabackar.)

Oppositionen mot byggandet leds av Kristdemokraterna som kampanjar på temat “Nåntuna ska vara trivsamt” och som gjort en film på som heter “Rädda sydöstra stadsdelarna från höghus i betong”. Eget hus med trädgård, inte hyresrätt i höghus.

Även Centerpartiet “säger nej till betongstaden”.

Mitt eget parti har hamnat lite snett. Man reserverar sig mot den fördjupade översiktplanen, men stödjer outgrundligt nog fortfarande socialdemokraternas planer på 33.000 nya bostäder i området. Med en logik som endast kan liknas vid the gnomes i South Park tänker man sig steg 1: bygg betongförort, steg 3: lyft för näringsliv och universitet.

Jag tror att moderaterna kommer att hitta en bra linje i stadsplaneringen till valet 2022. Bara tråkig att vi inte var där redan 2018. Eller 2014.

I övrigt anser jag att hela den nuvarande översiktsplanen ska rivas upp och göras om från början.

Kommunen måste vara ärlig i medborgardialogerna

"I Södra staden ska du nå det mesta inom fem minuter. På olika sätt kan du ta dig mellan hem, skola, jobb och nöjen. Hur tar man sig oftast fram i Södra staden i framtiden?"

Så frågade Uppsala kommun i sin officiella medborgardialog 2015. Eftersom man var garanterad att komma fram inom fem minuter valde de flesta att gå.

Nu 2020 handlar kommunens officiella kommunikation inte längre om det ska gå snabbt att ta sig någonstans. I planen för de nya höghusområdena i sydöstra Uppsala säger man nu istället att “det ska vara lika långt till kollektivtrafik som till den parkerade bilen” (minut 34) och att parkeringar ska ligga långt från bostäderna eftersom “vi ser ett syfte i att närheten till kollektivtrafik ska komma i första hand” (minut 39).

Det vore mer ärligt om kommunen från början sagt att “vi vill göra det svårt att resa med något annat vår storskaliga spårvagnslösning eftersom vi inte tycker att folk ska få välja själva”.

I övrigt anser jag att hela den nuvarande översiktsplanen ska rivas upp och göras om från början.

Digitalt samrådsmöte om Pellinge miljonprogram

Ett nytt miljonprogramsområde ska byggas i Uppsala. Lokaltidningen varnar på ledarplats för storhetsvansinne och jämför målbilden med Uppsalas särskilt utsatta område Gottsunda, men fem gånger så stort.

I folkmun har projektet fått namnet Pellinge. Mycket riktigt var det kommunens starke man, socialdemokraten Erik Pelling som inledde måndagens “samråd”. Han sa kort att han ingått ett avtal med staten och lovat att bygga jättemånga höghus jättetätt. Därefter tog opolitiska tjänstemän över envägskommunikationen. (Att den här typen av möten heter saker som “samråd” eller “dialogmöte” är, som jag skrivit tidigare, någon form av nyspråk. Jag kan ha nämnt Nordkorea och att mötena borde döpas om till “makten talar”.)

Jag kan inte undgå att notera att den kommun som 2050 har som mål att bli “en av Europas mest digitala platser” den här veckan höll sitt första videomöte. (En uppsnyggad och klippt version, utan “tekniska pauser” finns på youtube.) Formatet var envägskommunikation, men de förregistrerade deltagarna kunde skicka in frågor (som bara tjänstemännen kunde se). Om ett par år kan kommunens digitala kommunikation vara ikapp en genomsnittlig tween på twich.

Om det skett någon djupare analys av t.ex. framtidens resor och transporter så framgick det inte. Istället visades i Uppsala kommuns officiella kommunikation med medborgarna bilder på “flygdräkter” och en humanoid robot som levererar paket till en villa.

Man ska dock inte låta den infantila kommunikationen lura en att det hela är visionslöst eller saknar ideologisk grund. Drömmen om ett nytt miljonprogram som ersätter det nuvarande miljonärsprogrammet (ROT-avdrag, ränteavdrag, nyliberalism, utförsäljningar, bombningarna av Hanoi julen 1972) är stark inom vänstern.

Lägg därtill den den miljöpartistiska delen av vänsterröran. Man ska inte bara bygga långt färre parkeringsplatser än vad som rimligen krävs - de ska också placeras långt från bostäderna så att busshållplatserna blir “relativt” närmare. (Det här är den typen av elakheter som man bara kan utsätta ofria medborgare för.) Nyss lovade kommunen att “i södra staden ska du nå det mesta inom fem minuter” - det har man “glömt” nu. (Det är nog väl hårt att påstå att Uppsalas stadsplanering bygger på lögner, men helt sammanhängande och ärlig i sin kommunikation kan den heller knappast anklagas för att vara.)

Byggandet ska vara i “mänsklig skala”, dvs 5-våningshus. För att göra dem så billiga som möjligt kommer man bland annat att avstå från källare. I ytterkanterna kan hushöjden minskas till 2-3 våningar. För att ta vara på “det som särskiljer Uppsala från andra städer” vill man ta vara på färgpaletten. (Skokartongerna ska målas i tokroliga nyanser av gult och rött.)

Kommunal stadsplanering sker tydligen i fem steg varav två verkar viktiga. (1) Översiktsplaner drar upp de stora linjerna, men är inte bindande utan bara vägledande. (2) Detaljplaner som mer detaljerade (duh!) och dessutom juridiskt bindande.

Samrådet om den här fördjupade översiktsplanen pågår till mitten av april. Den som vill påverka kan skicka in sina åsikter. På sin officiella hemsida beskriver kommunen det som “en demokratisk process” som ska “ge möjlighet till insyn och påverkan”. I verkligheten tas naturligtvis besluten av de folkvalda - vi har fortfarande representativ demokrati.

Om man vill påverka är det alltså kommunvalet 2022 som gäller, men en del kommer nog att vara för sent redan då.

Den fördjupade översiktplanen ska antas hösten 2020 och detaljplaneringen startar våren 2021. Byggandet börjar 2023 och första inflyttning är 2025. Byggandet börjar på två platser, dels söder om ICA där väg 255 ska göras om till stadsgata, och dels i skogen söder om Nåntuna Backe.

Bygget söder om Nåntuna Backe blir första testet av Pellinge och den bakomliggande ideologin. Det blir höghus i skogen långt ifrån nuvarande och framtida kollektivtrafikstråk. Få parkeringar som med avsikt placerats otillgängligt. Obefintlig service i närområdet. Lägg till detta att det egentligen bara är två gruppen som har råd att bo i nybyggda lägenheter - höginkomsttagare och de som inte betalar själva.

Mitt motförslag? Trädgårdsstad.