Skolgården som en möjlighet

När Adolph Modéer i sin handbok för sockenskolmästare från 1796 poängterar att alltför mycket stillasittande kan vara skadligt är han varesig först eller sist. Det klassiska Lyceum, där bland annat Aristoteles undervisade, kombinerade undervisning med idrott, och modern forskning återkommer gång på gång till att daglig rörelse är bra för skolbarns hälsa och skolresultat.

Ytor för daglig rörelse kan se olika ut, men resultatet av regelbunden fysisk aktivitet, bättre välbefinnande, skolresultat och folkhälsa, är de samma. På riksnivå råder numer närmast total samsyn kring initiativet “Samling för daglig rörelse”.

I dagens Uppsala, där budorden är tätt och högt, riskerar både historiska erfarenheter och ny forskning att tappas bort. När frågan om idrottslokaler till Brantingskolan i vintras nådde Idrotts- och Fritidsnämnden var den dyrbara marken kring byggnaden redan såld och idrottsutrymmena fick krympas. När en ny skola till området vid Industristaden äntligen planeras så handlar diskussionen mer om vilken den minsta yta per elev man kan komma undan med är och mindre om skapa en god miljö.

Tyvärr begränsas inte kortsiktigheten till nybyggen. Två av Uppsalas mest framgångsrika skolor, Engelska skolan och Uppsala musikklasser, ligger i vackra parkmiljöer som nu avvecklas till förmån för täta höghusrader.

Jag tycker att Uppsala måste börja se skolgården som en möjlighet. Dels finns en möjlighet att skapa skolmiljöer som inbjuder till och möjliggör både spontan och organiserad lek och idrott för bättre hälsa och skolresultat. Dessutom bör framtidens skolgårdar, likt väl fungerade skolidrottsplatser, vara tillgängliga och trygga även på kvällar och helger.

Det är dags för Uppsala kommun att sluta se skolgårdar som en kostnad och börja se dem som en möjlighet.

Valpynt

Vid valet 2014 menade en vän att ingen väljare någonsin valt parti baserat på en valaffisch. Jag tror han har ganska rätt. Valaffischerna är mer som en del av en demokratifestival. Precis som det pyntas på stan inför jul pyntas med färggranna affischer inför valdagen.

Min favorit i år är bildserien på Ulf Kristersson i fjällrävenjacka. Den fungerar inte som bra som valaffisch men den är snygg. Jag får nästan lust att köpa en fjällrävenjacka.

I år har kommunen gjort affischeringen lite mer komplicerad genom att förbjuda alla affischering på lyktstolpar och skyltar samt inom 20 meter från en korsning eller 2 meter från vägbana. (Det är en lång lista på förbud.) Vad jag kan se är det bara vi (som inte gillar att bryta mot regler) och Liberalerna (som älskar förbud) som försöker följa reglerna. Kommunen hotade inledningsvis med att plocka ned felplacerade affischer och skicka fakturor för nedskräpning, men det verkar ha varit ett tomt hot. (Men kunde ju har börjat med alla skyltar för pizzerior och takläggare, men…)

Tyvärr kommunicerar delar av väljarkåren genom att riva ner och slå sönder affischer de inte gillar. Att våra budskap om fler poliser rivs ner i Gottsunda kanske inte var så oväntat, men vem sparkar omkull Ulf i fjällrävenjacka strax utanför lantbruksuniversitetet? Å andra sidan välts även Liberalernas skyltar och socialdemokraternas sprayas med både SD-hjärtan och anarkist-A (på olika platser).

De river ner och vi bygger upp.

Sista nämndsammanträdet innan valet

Jag har i veckan varit på mitt sista möte med Idrotts- och Fritidsnämnden innan valet.

Först fick vi veta förvaltningen har anställt en marknadsförare för att arbeta med nämndens projekt. Han verkade bra, men jag kan som så ofta under de senaste åren inte undvika att fundera på vad som är kommunens kärnuppgifter och vad som inte är det.

Därpå fick vi, under den vanliga titeln “fritidsvaneundersökning”, en ordentlig statistikgenomgång. Företaget som undersökningen köpts in från visade siffror på längden och tvären. En jämförelse av självrapporterad besöksfrekvens per kön och ålder till Fyrishof mot IFU arena visades. Inga slutsatser kunde dras av den bilden, men kajakpaddling är liksom förra året en av de mest populära verksamheterna som medborgarna inte ägnar sig åt. 18% skulle vilja skriva dikter. Jag upplevde starkt att mitt liv är för kort för den här typen av presentationer.

De dubblade liftkortspriserna flög förbi på väg mot kommunfullmäktige. (Vi behövde inte reservera oss igen, utan påpekade bara att Aliensen (ok, det här är ett stavfel/autocorrect, men som en vän påpekade är det mycket roligare så här) har en egen mycket bättre budget.)

Situationen i Gottsunda, med skjutningar och sprängningar, beskrevs som “social oro och segregering”. Motdraget från nämnden är (bl a) en satsning på ökad simkunnighet.

Somaliska Föreningen i Uppsala ville ha ett undantag från de vanliga bidragsreglerna. Normalt måste en Idrottsförening vara med i någon av Riksidrottsförbundets organisationer eller etniska föreningar godkännas av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, men just den här föreningen ville inte det. Eftersom ingen förklaring till varför de inte kan vara med i någon riksorganisation gavs yrkade vi, KD, och centern på återremiss, men blev nedröstade. Bidragen ska ut!

I valet kan man kryssa mig längst ner på moderaternas kommunlista. (Plats #26.) Jag lovar inte att jag kan styra upp det här, men jag lovar att försöka. Och jag lovar att blogga om det.

Förtätningsmisslyckandet fortsätter

Förtätningsmisslyckandet i utbyggnaden av Gottsunda fortsätter. Utbyggnaden av Gottsundas miljonprogram når numera ner till Dag Hammarskjölds väg. Visionen är att höghus på en åker ska leda till att folk cyklar och åker kollektivtrafik, men eftersom boendet är just höghus på en åker behövs bilar. Tyvärr byggs väldigt lite parkering.

I allén in mot lantbruksuniversitetet, där det tidigare aldrig behövts parkeringsförbud, står nu mera en lång rad bilar parkerade. Jag är orolig att det här bara är en försmak av “södra staden”: Tätt mellan husen och tätt mellan bilarna. Både de parkerade och de som försöker ta sig någonstans.

Jag hade föredragit om man byggt ut infrastrukturen i takt med bostadsbyggandet. Dessutom tror jag att Uppsala skulle må bättre av mer Sunnersta än av mer Gottsunda.

Kulturnämndens boxningsklubb

Kulturnämnden i Uppsala, som annars mest är känd för DDR-konst och tegelfallosar, har nu bestämt sig för att starta en boxningsklubb i Gottsunda.

En tjänsteman informerade. Vi i Idrotts- och Fritidsnämnden är egentligen bara inblandade som hyresvärd. Till marknadspris kommer de nu att hyra en del av den tennishall som brändes ned och därefter återkom som två gymnastikhallar som brändes ner och nu snart är uppbyggd igen.

Flickor i Gottsunda är ofta inte är aktiva i någon idrottsförening och behöver en trygg miljö att sporta i fick vi höra. Pengar verkar inte saknas utan kommunen skjuter till en heltidstjänst till ledare och tränare.

Jag frågade lite försynt om det inte var enklare att låta Uppsalaflickorna få fortsätta med sin gymnastikverksamhet för flickor i lokalerna än att bygga om hallen till en boxningsklubb.

Svaret var lite otydligt, men boxningsklubben även skulle minska skadegörelsen i området. De gäng av unga killar upp till 22 år gamla som drar omkring i området skulle också börja sköta sin skolgång eftersom boxningsledare ofta har stor respekt hos de här killarna och de som inte skötte skolan inte skulle få träna.

På en direkt följdfråga om det här inte egentligen var en satsning på unga män blev svaret ja. Och muslimer (!). Men vi skulle ju som sagt bara hyra ut en lokal. Men först hösten 2019, för något hade gått fel i budgeteringen.

Det är inte omöjligt att det här trots allt blir åtminstone lite framgångsrikt, men jag kan inte undgå att fundera på om någon tittat för mycket på The Wire och hur kulturnämnden valde ut just boxning att satsa stort på.

Trädgårdsstad eller miljonprogram?

Vid det som tidigare var infarten till Engelska skolans avlämningszon och Gentiska trädgårdens "slånbacke med hagtorn och häggmispel" uppmanar stora skyltar mig att köpa lägenheter i Ultuna trädgårdsstad.

När jag slår upp “trädgårdsstad” i nationalencyklopedin står det:

"…måttlig täthet, låga trädgårdsförsedda hus…"

Jag tittar på huset bredvid skylten och funderar på om det här inte borde falla under marknadsföringslagens regler kring vilseledande marknadsföring.

Någon trädgårdsstad är det inte, snarare verkar det som om Rörelsen är på gång att få sitt nya miljonprogram. Men Ultuna trädgårdsstad låter onekligen bättre än Bäcklösa miljonprogram, även om det senare är närmare sanningen.

På besök hos Rörelsen

Från scenen hade vi just fått höra att alla allianspartier har övergång till marknadshyror inskrivna i sina partiprogram, och att de efter valet, stödda av Sverigedemokraterna, tänkte införa dem. Den ensamme borgerlige representanten, ett kommunalråd från Liberalerna, försökte då läsa högt ur sitt partis program, men avbröts genast av både konferencieren och en vänsterpartistisk riksdagsledamot. Han skulle akta sig för att ljuga eftersom det fanns många vittnen i rummet.

Det socialdemokratiska kommunalrådet klarade sig bättre. Antagligen inte bara för att två av hans syskon redan tidigare varit uppe på scenen som talare och diskussionsledare, utan i första hand eftersom vi befann oss relativt nära Rörelsens välfinansierade och välregisserade kärna.

Hatet mot ränteavdrag och ROT-avdrag var massivt. De pengar som man nu ger i bidrag till samhällets rikaste 10% skulle istället kunna finansiera gratis kollektivtrafik och stora upprustningar utan hyreshöjningar i miljonprogrammen.

Det enda som är ännu värre än ROT-avdrag är utförsäljning av allmännyttan till utländska riskkapitalister. Flera vitesmål om hur människor i chock söker sig till vårdcentraler här de fått höra att deras allmännyttiga boende skulle säljas ut gavs. Andra berättade om hur de inte längre kände sig som fullvärdiga medborgare efter att deras boende sålts ut.

Stödet för en ”bostadsgaranti”, som ger alla en hyresrätt senaste på 25-årsdagen, var stort. Det var på 90-talet, med nyliberalismen, som allt började gå fel. Folkhemsromantiken flödade - tillsammans kan vi ersätta det nuvarande miljonärsprogrammet med ett nytt miljonprogram!

På mingellunchen hamnade jag bredvid en man med HSB-bricka som berättade att vi skulle vara försiktiga med att äta laxen eftersom all lax först fångas i Norge men sedan körs till Japan för att styckas. Han berättade också om när han i sin ungdom dejtade två tvillingar samtidigt och bara kunde se skillnad på dem när de hade genomskinliga blusar på sig. Det stora problemet hemma i Enköping var att invandrarna fick förtur till stora lägenheter och då bröt upp parkettgolvet för att odla knark. (Han stod på sig.)

På plats fanns också tidigare bostadsminister Stefan Attefall från Kristdemokraterna. Det var uppfriskade att höra ett par ord om värdet av välskötta bostadsbolag och att det inte är säkert att politiken ska lösa alla problem.

Efter lunch kom jag på mig själv med att längta till nästa avsnitt av The Usual Suspects, eller åtminstone till en riktig debatt. Men det är nog så här valrörelsen kommer att bli. Om vi fastnar i att försöka förklara att vi inte förespråkar en ögonblicklig övergång till marknadshyror så kommer vi inte att vinna.