Var redo!

Vi äro svenska scouter vi och
löftet som blev givet.
En vårdag brusande och fri
står på vår panna skrivet.
För Gud för kung och fosterland
vart än i livet ställer.
Var redo när det gäller
med hjärta håg och hand.

Var redo hör den stormens il
som genom världen skrider.
Håll spänd din sträng håll blank din pil
nu är det knoppnings tider.
Nu knyta vi vårt syskonband
i kärlek och i gamman.
Nu smida vi det samman
kring hela Sveriges land.

Jag har varit på scoutläger med Hogwartstema. Blonda barn i blå skjorta och halsduk har hissat och halat den svenska flaggan. Barn, ledare, och föräldrar, har (med häxhatten i vänster hand) stått stilla runt flaggstången och gjort scouthälsning.

För att vara tydlig: Med “föräldrar” menar jag en förälder: jag. Under förberedelserna insåg jag att jag var den ende vuxne utan scoutbakgrund, knivbevis, och repmärke #2 som skulle till lägret. Nåväl, jag brukar inte göra som alla andra. På det planeringsmöte som jag misstagit för ett informationsmöte riktat till föräldrar kändes inte som om det var läge att fråga vad ett lägerbål är, utan jag flöt mera liksom bara med. Det här var utanför min trygghetszon. När vi packade var min son mycket skeptisk till att jag skulle få bära kniv på lägret, men jag försökte hävda att tolv månader i armén ändå måste räknas för något. (Jag är rätt bra på att sitta eldvakt.)

Som förälder blev jag enligt Wasakårens lägerpolicy automatisk del av ledarteamet. Jag slapp alltså rollen som bärare och uppassare åt min son, vilket jag nog uppskattade mer än han.

Alla ledare i scouterna måste lämna ut ett registerutdrag ut belastningsregistret, samt gå utbildningen “Trygga Möten”. Trygga Möten visade sig vara en relativt progressiv och “hen-tung” webbutbildning om diskriminering, övergrepp, intervjutekniker, och anmälningar. Jag förvånades lite av att man i ett exempel rekommenderade uteslutning av en ledare trots att polisen lagt ned sin utredning, samt att tonen i utbildningen var så långt ifrån det käcka språket i scoutsången ovan. (Lyssna här på den i Hjalle och Heavys punkversion.)

Själva lägret innehöll regn mot tältduken, sånger, djurletande, lägerbyggande, hinderbanor, rymdstationsspaning, pilgiftsgrodor, brandbilar, magiska drycker, täljande av trollstavar, kubbspel, matlagning, sköldpaddor, diskning, getingar, solsken, besökande magiker, en sjungande hund, och vilda barn med pinnar.

Min bild är att scouterna är en extremt kompetent och inkluderande organisation. Jag är mycket imponerad, och överväger nästan att undersöka vad som krävs för att jag ska få skaffa mig en blå skjorta att fästa mina lägermärken på. (Ja, jag har mottagit två märken, gjort honnör, och svarat “Alltid redo!”.)

Pojk- och flickscouterna integrerades i Sverige under 60- och 70-talen. Nu, när stormens il åter hörs över världen står man, liksom fosterlandet, med en fot i “trygga möten” och en i scoutsångens Gud, kung, och fosterland. Liksom Sverige självt.







(Håll spänd din sträng håll blank din pil.)