Även idrottsföreningar bör betala sina hyror

Det hela är ganska enkelt. Idrottsföreningar som inte betalar hyran för sina träningstider kommer att mista rätten att använda dem tills de har betalt. Tydligen har regelverket tidigare varit otydligt, och nu skulle det styras upp.

Under en lite tillspetsad rubrik citerade lokaltidningen så gott som ordagrant kommunens pressmeddelande.

När beslutet väl tagits följde UNT upp med en text om att unga kan drabbas. (Drabbade barn är som vi vet grunden för all god journalistik.) Jag kan inte undvika att notera att de exempel som texten innehåller knappast kan anses vara rena ungdoms- eller breddföreningar. Det är inte självklart för mig att det är barn- och ungdomsverksamheterna som misslyckats med att balansera inkomster och utgifter så att man halkat efter med hyrorna.

Egentligen är de nya reglerna ganska generösa. Vid likviditetsbrist kan förfallodatum skjutas upp i upp till tre månader. Avbetalningsplaner på upp till 12 månader erbjuds. Men, om en förening trots detta, efter påminnelser, låtit två fakturor (eller en på över 50kkr) gå till inkasso är det dags att betala eller lämna ifrån sig nycklarna.

Jag tycker att beslutet vi tog i nämnden är tydligt och lägger grund för rättvisa, förutsägbarhet, och likabehandling av idrottsföreningar.

Det ursprungliga förslaget till beslut innehöll dock en att-sats som jag tyckte var konstig:

"att uppdra till förvaltningen att att innan förändringarna träder i kraft, pröva regelverket i förhållande till kommunens varumärkesarbete där elitidrotten är en viktig beståndsdel."

Eftersom ingen kunde förklara eller ville försvara punkten gick de rödgröna gick med på att stryka den. Jag ser det som min första, mycket modesta, insats för en bättre kommun.

Från Finland kunde jag senare under veckan följa hur folkpartiet och miljöpartiet fortsatte diskussionen i media. Mest intressant är kanske att båda ser förbundens krav som ett problem.

Fp pratar gräs

På debattplats i dagens Upsala Nya Tidning ifrågasätter alliansvännerna från folkpartiet de rödgrönas planer på att spendera 400 miljoner på att ersätta en arena med plats för 8000 personer med en arena med plats för 8000 personer.

Behovet av bättre gräs vet jag inget om.

Förra säsongen hade Sirius fotboll ett publiksnitt på 1779 personer. Målsättningen är att dubbla det under de närmaste åren. Det verkar inte som om svartabörshajarna kommer att flockas kring studenternas på länge än.

Texten avslutas med stuns:

"Det är slöseri, då är det mer logiskt och kostnadseffektivt att rusta upp den nuvarande arenan. Eller låta bli helt!"

Jag tycker att 400 miljoner är väldigt mycket pengar, och blir nyfiken på alternativa användningsområden. Dessutom tycker jag det är roligt när nämnden syns i lokaltidningen.

Jane Jacobs och Uppsala

I slutet av oktober förra året satt jag på en balkong in mot vad som antagligen en gång var operaträdgården i Barcelona. Hotellet menade att vi hade blivit uppgraderade, och viss var lägenheten stor – men kanske mer anpassad till behoven hos en grupp sorglösa ryggsäcksturister. Det fanns gott om våningssängar, ett nyrenoverat badrum, och en sliten men vacker balkong in mot den lugna, lummiga trädgården.

Jag hade med mig Jane Jacobs The Death and Life of Great American Cities på resan. Sonen vilade sig och resten av familjen var ute och letade skor. Jag hoppade över förordet – en klassiker förtjänar att mötas med ett så fördomsfritt sinne som möjligt.

Boken är skön läsning. Jacobs gör upp med den rationellt planerade staden och skissar hur man skulle kunna bygga bättre städer baserat på vad som faktiskt fungerar istället för på skrivbordsutopier. Hon argumenterar för en tät stad med levande trottoarer, olika verksamheter sida vid sida, och byggnader av olika ålder.

Det är svårt att inte genast börja applicera Jacobs tankar på världen omkring sig. Jag tränar åter ju-jujutsu på samma dojo i Boländerna. På nittiotalet minns jag det som ett ganska dött industriområde. Nu finns det en hel del butiker, det har blivit svårare att hitta parkering, det är fullt av folk som rör sig, även sent på kvällarna. Det gamla blandas med det nya, och resultatet blir dynamiskt och levande.

När jag hämtar DHL-paket i Gottsunda möts jag av det motsatta. Likformiga höghus, öde parkeringar, och människor som skyndar genom mörka parker.

Då måste man minnas vad Jacobs själv skriver i sin inledning. Hennes städer är 50-talets New York (pop: 8m 1950), Philadelphia (pop: 2m), Baltimore (pop: 1m), och Chicago (pop: 3m).

"But I hope no reader will try to transfer my observations into guides as to what goes on in towns, or little cities, or in suburbs which still are suburbian. Town, suburbs and even little cities are totally different organisms from great cities. We are in enought trouble already from trying to understand big cities in terms of the behavior, and the imagined behavior, or towns. To try to understand towns in terms of big cities will only compound confusion."

Däremot tycker jag att vi i Uppsala bör ta till oss Jacobs metod. Observera vad som fungerar och fråga oss hur vi kan skapa mer av det.

Tillbaka i nämnden

Jag har varit på mitt andra möte med Idrotts- och fritidsnämnden. Det viktigaste som hände var nog att den nya majoriteten antog sin nya budget. Vi är ju som bekant i opposition och kan antagligen tycka vad vi vill utan att alltför mycket händer. Dessutom är jag inte säker på att en rödgrön budget för idrott och fritid är helt olik en alliansbudget. (Jag förstod det som att man tydligen inte hade hunnit ändra så mycket.)

Inledningen till sammanfattningen på budgetens framsida fick mig dock att höja lite på ögonbrynen:

Sammanfattning
Det ekonomiska läget för idrotts- och fritidsnämnden är på lite längre sikt bekymmersamt. Främst beroende på att de åtaganden den växande staden med landsbygd medför ökar snabbare än de ekonomiska ramarna.

”Bekymmersamt” är ett oroväckande ord. Särskilt i en budget. Jag kände mig tvungen att ställa en kontrollfråga, och mycket riktigt är det så att de medel som tillförts nämnden på sikt inte kommer att täcka kostnader för nya och upprustade anläggningar. Anläggningskostnaderna växer helt enkelt snabbare än staden just nu.

Även om de rödgröna helhjärtat ställde sig bakom alla nya och uppsnyggade anläggningar, så kan jag inte ens om jag skulle vilja kunna skylla dem för att ha uppfunnit och startat byggandet av dem under hösten. Men för allas bästa hade jag gärna sett en sammanställning av: (a) hur mycket större åtagandena är än de ekonomiska ramarna (Årets budget går 10m plus.) och (b) hur mycket högre skatt, inflyttade skattebetalande invånare, eller minskningar i befintlig idrottsverksamhet som skulle krävas för balans. Kanske med hjälp av en fin graf? Kanske jobbar man inte så i en nämnd.

Om skattepengar och elitidrott

Innan skid-VM började och fokus, som sig bör, ändrades till vem som kan hoppa längst eller skida fortast diskuterades det rimliga i att stora mängder skattepengar (237 miljoner i det här fallet) satsats på evenemanget.

Det är en stor investering och ansvarstagandet för att den kommer att det ska gå ihop verkar, åtminstone ur mitt perspektiv, lite flytande. Över blockgränsen har man i Falun enats om att Falun ska sättas på kartan.

Mer generellt om kommunala satsningar av skattepengar på elitidrott refereras ofta till ekonomen Emelie Värja vid Örebro universitet. Det jag har hittat att läsa är hennes working paper ”Sports and Regional Growth in Sweden - Is a successful professional sports team good for regional economic growth?”. Det är intressant läsning.

Värja skriver inte om hoppbackar, utan har försökt hitta en mer generell metod för att undersöka vilken ekonomisk nytta en kommun har av elitidrott. Hon definierar frågeställningen så här:

”Many local governments give substantial financial support to professional sports teams in several countries, for instance the U.S. (Coates and Humphreys 2003b) and Sweden (SKL 2010). Promoters of these subsidies often claim that teams that make it to the national premium leagues in the major public attendance sports contribute significantly to the local economy, and therefore indirectly to the tax base and tax revenues of the local government, by providing marketing services that enhance the public image of the local community and therefore attract labor and business; and from direct injections to the local economy from spectators´ spending on tickets, meals, lodging etc.
...
So are professional sports a part of these public services that the local government should support?”

För att undersöka det verkar hon resonera enligt följande (rätta mig gärna):

1. Skattebasen är genomsnittsinkomsten gånger befolkningsstorleken. En kommuns inkomster kommer i första hand från skatt på arbete.
2. Förändringarna logaritmeras eftersom det är relativa förändringar (inte absoluta nivåer) som ska undersökas. Min matte är lite rostig, men eventuellt borde det här, typ, normalisera variansen vilket torde bli viktigt när vi ska leta efter signifikanta avvikelser senare.
3. Befolkningsförändring mäts som migration från andra kommuner.
4. Både befolknings och inkomsttillväxt antas vara funktioner av hur bra det går för elitidrottslag i fotboll och ishockey; hur produktiviteten i kommunen utvecklas (mätt med hjälp av utbildningsnivå, genomsnittsinkomst, och arbetslöshet); samt politiken (skattesats, kommunutjämningsbidrag). Variabeln M, som torde stå för nettomigration i ekvationerna 5 och 6, blir jag just nu inte riktigt klok på.
5. Närliggande kommuner påverkar varandra vilket hanteras med en stor matris.
6. Data stoppas in i modellen för att undersöka om ett fotbolls- eller ishockeylag i högsta divisionen påverkar en kommuns skattebas.

Diskussionen och slutanmärkningarna är läsvärda i sin helhet. Jag bjuder på ett citat:

”As most of the previous research in the area of sports and growth we cannot find any positive effect from sports on the economic growth. And as some previous studies we do find indications of a negative effect from sports on the growth of average income.”

Att närvaron att ett framgångsrikt ishockeylag ger lägre genomsnittsinkomst i kommunen sorterar jag in under intressanta fakta för middagsdiskussioner.

Med reservation för att det här är ett Working Paper, vilket jag förstår bör innebära att det inte har gått igenom peer review och eventuellt fortfarande arbetas på, drar jag en slutsats: Jag kommer i fortsättningen att vara mycket skeptisk till alla ekonomiska argument för att satsa skattepengar på elitidrott.

Slutligen, ett litet tankeexperiment: Om man skulle flytta och vägde två möjliga platser mot varandra, vilket skulle vara mest intressant:

• Att kommunen har ett ishockeylag i högsta serien?
• Att kommunen har landets största hoppbacke?
• Att kommunen har landets bästa skolor?

(Bilden ovan förställer hopptornet i Sunnersta.)

En stor isglass på en sluttning (till tonerna av Mozart?)

Jag har åkt utförs i Jämtland det här sportlovet. Tydligen var nysnön meterdjup för två veckor sedan. Tydligen regnade det hela förra veckan. Det föll en decimeter nysnö i onsdags. Värmen steg sedan under natten och bjöd till påskskidåkning under torsdagen. Vår snowboardguide Johnny tog oss över fjälltoppens gräs till stora, orörda, vita branter.

Åter i Uppsala faller nattens nysnö sakta från grenarna i värmen.

Inför sportlovet har barnen och jag värmt upp hemma i Sunnerstabacken. Sunnerstaåsen är verkligen inget fjäll, men ganska brant, och backarna är mycket uppskattade. Här håller Friluftsfrämjandet skid- snowboard-, och parkkurser. Här tränar och tävlar slalomklubben. Hit åker ungdomar och barnfamiljer för spontanåkning på kvällar och helger.

Med reservation för att jag missförstått något verkar det hela fungera så här:

• Idrotts- och fritidsnämnden uppdrar åt Uppsala kommuns sport- och rekreationsfastigheter AB att ordna skötsel och tillsyn av ”Alpint skidcenter i Sunnersta”.
• Uppsala kommuns sport- och rekreationsfastigheter AB är ”ett helägt bolag inom Uppsala kommunkoncern”, dvs det är ett dotterbolag till Uppsala Stadshus AB. Ordföranden är den samme som för Idrotts- och fritidsnämnden. I stort verkar man alltså ge ett uppdrag till sig själv, men nu som aktiebolag istället för nämnd.
• Enligt uppdraget ska Aktiebolaget hålla ordning på utemöbler, belysning, snökanoner, och liftar. När vädret tillåter ska snötillverkning, preparering, och pistning av backarna starta. Liftskötare och liftskötarbiträden ska utbildas. Därefter ska backarna hållas öppna för allmänheten.
• Om möjligt ska backarna vara öppna i 11 veckor. Dessutom står det att ”Om vädret tillåter ytterliga (sic) fortsatt öppet efter dessa 11 veckor ska uppdragstagaren efter samråd med uppdragsgivaren fortsätta öppethållande så länge vädret medger.” Här samråder man alltså eventuellt med sig själv.
• När man kan spruta snö beror på temperaturen. I Jämtland fick jag lära mig att vid -15 grader så blir allt vatten man hinner pumpa ut till kanonerna till snö innan det hunnit landa. Då lägger man en metertjock platta i en ganska stor backe på tre dygn, och arbets- och vattenkostnaderna minimeras. Till Sunnerstabacken har man bestämt att påbörja snösprutning när temperaturen ligger mellan -8 och -10 grader - om temperaturen inte väntas gå över -3 de närmaste tre dagarna, eller över +10 de närmaste tio dagarna.
• Mittenbacken och barnbacken ska ordnas först. Därefter ordnas den norra backen, och slutligen även svängen ovanför barnbacken.
• Om liftkortsförsäljningen ger överskott, vilket anses ske när liftkort för 300.000 kr är sålda, ska även hopp byggas i den norra backen. Uppdragsgivaren (nämnden) fastställer liftkortspriser och får alla intäkter från liftkortsförsäljningen.
• Ersättning utgår med maximalt 1.750.000 kr. Om backarna är öppna mer än 11 veckor kan ersättning för kostnader upp till 30.000 kr per vecka betalas ut.

Jag tycker uppdragsbeskrivningen är bra och tydlig. Efter att ha läst den förstår jag utan problem hur saker och ting är tänkta att fungera. Kanske borde jag även läsa på om hur relationen mellan aktiebolaget, friluftsfrämjandet, och slalomklubben är tänkta att fungera. Här sker massor av viktigt ideellt arbete som inte syns i avtalet mellan kommunens nämnd och aktiebolag, men som backen inte skulle fungera utan.

Varför liftkortsförsäljningen anses ge överskott vid en intäkt om 300.000 kr är dock ett litet mysterium. Min bästa gissning är att 11 veckor gånger knappt 30.000 kr är ungefär 300.000 kr och att det kanske motsvarar driftskostnaderna när konstsnön väl är på plats.

De senaste tre säsongerna har de redovisade intäkterna från liftkortsförsäljningen varierat mellan 277 kkr och 482 kkr. Den som, liksom jag, köper ett säsongskort till Sunnerstabacken betalar alltså uppskattningsvis (enligt enklast möjliga beräkningsmodell) någonstans mellan en tredjedel och en sjättedel av den faktiska kostnaden. Nästan som att gå på opera.

En så enkel beräkning har t.ex. inte tagit hänsyn till värdet av ideellt arbete eller andra nyttor för kommunen än intäkterna från liftkortsförsäljningen.

Min åsikt är att det är viktigt att räkna, men ännu större att räkna rätt.

Tre gånger hockey i lokaltidningen

I lokaltidningen erbjuds tre spännande perspektiv på vad som händer i Hockey-Uppsala.

1. På ledarplats beskriver Johan Rudström en ideell förening (Almtuna hockey) som på ett ”obegripligt och oseriöst” sätt kraschar sin ekonomi med höga löner till sportchefer och stjärnspelare, för att sedan komma springande efter allmosor från sponsorer, fans, och kommun. Kraschen drabbar naturligtvis inte bara det hårdsatsande A-laget utan kassan har tömts även för juniorer, damer, samt pojk- och flicklag.
2. I sportdelen kastar Håkan Lundh längtansfulla blickar mot den visionära sportpolitiken i Karlskoga och Örebro. Almtunas Gränbyhall var tydligen ett skämt redan när den byggdes 1974, och (kanske värst av allt) saknas en permanent pressläktare i Fyrishov.
3. I gårdagens sportdel beskrivs hur Almtuna hockey ansöker om rekonstruktion på grund av ”det växande skuldberget” och att rekonstruktören är optimistisk. Tyvärr har damlaget tydligen stört rekonstruktionen genom att inte dra år samma håll.

Jag ser framför mig hur Rudström och Lundh möts vid kaffeautomaten. Ennio Morricone i bakgrunden. Där har vi en hockeymatch jag skulle vilja se.

Rudström avslutar sin ledare på ett utmärkt sätt:

"Uppsala kommun tänker inte skriva av några skulder, vare sig för Almtuna eller för Sirius bandy som också hamnat i trångmål. Det är bra. Hur gärna än Uppsalaborna vill se lag i högsta serien ska det inte ske med skattemedel. Det är breddidrotten som ska värnas och den ska inte blandas ihop med storaffärer. Den som har pengar i överflöd och vill skapa en storklubb i Uppsala är välkommen att försöka, bara tioåringarna får spela och sälja sitt fika ifred."