Uber <3

En dag hände det. En av människorna vid en av busshållplatserna höll ut tummen och jag plockade upp en passagerare. Vi skulle åt samma håll.

Min bil är en underutnyttjad resurs på många sätt. Ett av dem är att jag ofta åker ensam.

I början av juli, på väg till en biograf i San Francisco provade jag, bland trådbussar och elbilar, Uber. Beställning, betalning, prisuppskattning, väntetid, och utvärdering - allt är inkluderat i lösningen. Ricardo och hans bil höll minst samma klass som den “chauffeur service” jag använde i Surrey veckan innan, men betydligt smidigare. Han visade hur användargränssnittet såg ut från hans sida också.

Utvikning 1: På bion satt vi vid bord och kunde beställa in allt från popcorn och läsk till revbensspjäll och IPA. Om det är staten, biografsmonopolet, eller brist på fantasi som hindrar liknande lösningar här hemma i Sverige vet jag inte.

Kanske är uber ett steg på vägen mot både “enkla jobb” och en framtida “individualiserad kollektivtrafik” som varesig är baserad på bussar eller spårvagnar. Kanske kommer självkörande bilar att ta över även de här enkla jobben.

Men förändring är jobbigt. Uber förbjuds på många platser. Svenska taxiförbundet är inte glada. Lite roliga var de dock när de startade uberparodisajten ShareFix. (Som de idag tar ansvar för i en popup spoiler.)

Utvikning 2: Mycket småjobb som jag gör hemma är jag faktiskt inte särskilt bra på. (Jag minns också den gången jag stod och målade väggarna på ett dagis tillsammans med två kirurger.) Om arbetsmarknaden är på väg från stora fabriker till små tjänster kanske det blir viktigt att man enkelt kan köpa och sälja tjänster. Uberliknande lösningar kan förenkla och minska overheadkostnader för att kanske t.ex. köpa gräsklippning eller målning. (Den stora “overheaden” är förstås skatten på arbete som gör att jag måste tjäna 700 kronor för att kunna ge hantverkaren en hundring i handen.)

Svenska taxiförbundet är inte alls lika skojiga i svenskan. Kritiken mot uber går ut på att chaufförerna inte är fast anställda som på en fabrik och att företaget inte betalar skatt på samma sätt som en fabrik. Den digitalisering, som förvisso i textens första mening, skulle kunna leda till en ljus ekonomisk framtid leder egentligen bara till skattesmitning och skattefusk - om inte 1900-talets taxiregler uppfylls till punkt och pricka.

Intressant att notera är att den reglerade taxibranschen till stor del själv verkar leva på bidrag. Den “ingång till jobb” som taxiförbundet beskriver sig som är väldigt beroende av lönebidrag och nystartsbidrag. Efter sex månader, när bidraget tar tar slut, byts föraren ut och nya bidrag rullar in. (Transport kommer här med relevant kritik. Hur blev arbetslinjen en bidragslinje?)

Utvikning 3: I “The Drop In”, det tolfte avsnittet av West Wings andra säsong, nämner president Bartlet att Sverige har 100 procents läskunnighet, och frågar sig hur det gått till. Det är inte i det Sverige dagens utmaningar ska lösas. När mer än hälften av de arbetslösa är utlandsfödda kommer de vanliga svenska lösningarna, som oftast verkade gå ut på att lägga till ytterligare en välvillig förkortning till Tage Danielssons “livet är kort” (obligatorisk förskola någon?), inte att fungera. Kanske måste vi godta att framtidens arbetsmarknad inte ser ut som gårdagens.

Jag tror att vi gör bäst i att omfamna digitaliseringen. Ett “tut-avdrag” riktat mot en uberifierad taxibransch är kanske svårsålt, och bättre vore om vi kunde minska skatten på alla tjänster. Dessutom avskaffades skråväsendet redan 1846.

Det finns en tjänst som någon vill köpa och någon annan vill sälja. Tjänsten har potential att öka sysselsättningen och spara på miljön, men regler och skatter står i vägen. Nuläget sammanfattas bäst av Ronald Reagan:

"Government's view of the economy could be summed up in a few short phrases: If it moves, tax it. If it keeps moving, regulate it. And if it stops moving, subsidize it."