Byggkranarna står tätt i Uppsala. Sätter man sig på cykeln är det svårt att inte se ett nytt höghus på väg upp. För den som vill ha en egen gräsmatta är det svårare, mäklarna berättar att nästan inga villor byggs och priserna har ökat med över 40% de senaste fem åren.
Politiken driver alltför ofta mot höghus:
- De gröna har övergivit alla tankar på småskalighet och pratar numera bara förtätning. Av miljöskäl ska alla bo i tätt och i höghus så att de kan resa kollektivt, villor på landet får inte längre bygglov. Rädslan för bilar verkar ha drivit dem rakt i famnen på Le Corbusier.
- De röda pratar bara om hyresrätter. Behovet av bostäder att hyra är verkligt, folk folk flyttar in för att plugga, forska, eller jobba har svårt att hitta boende, och kan eller vill inte alltid köpa. Ideologiskt passar det säker även med det samhälle man vill bygga eftersom ingen äger och bestämmer över sitt eget boende och rörelsen genom hyresgästföreningen representerar dem alla.
- Vi själva, på den borgerliga sidan, riskerar att hamna i knät på byggbolagen. Jag minns professor Anderssons femte tanke från UNT i september förra året. Byggbolagen eftersträvar täthet och bostadsrätter för att det ger bäst avkastning för dem, inte för att det bygger den bästa möjliga staden - oavsett hur många fyrfärgsbroschyrer som produceras.
Till min förvåning kommer jag fram till att mer och bättre politik är vad som krävs.
Jag är för ett Uppsala där fler äger sin bostad, fler kan känna gräset under fötterna på sin egen gräsmatta, och fler kan hålla trädgårdsfester vid grillen (utan att först ha bokat in sig på grillbokningstavlan i tvättstugan).
Bygg gärna tätt och högt i Industristaden och i Boländerna där man kan gå till järnvägsstationen, men inspirationen till framtidens byggande utanför stadskärnan bör hämtas bland södra Gottsundas vackra småhus, inte bland höghus och bilbränder i Gottsunda centrums miljonprogram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar