Varje sammanträde i Idrotts- och Fritidsnämnden inleds med en presentation från en förening eller ett projekt. På vår februarinämnd presenterade orienterare ”Hitta ut”. Hitta ut är ett ”hälso- och friskvårdsprojekt” som tillgängliggör orienteringskartor och placerar ut kontroller av olika svårighetsgrad för allmänheten att besöka på promenad, cykel, eller löprundor. Projektet är en stor framgång, mängder av människor deltar, och det kostar nästan ingenting att genomföra.
Personligen gillar jag också Hitta ut. Kontrollerna på de utskickade kartorna har hjälpt mig att variera löprundorna och har lärt mig att hitta bättre i skogar och grönområden kring Uppsala. Däremot känner jag inget behov av att tävla eller registrera och dela mina resultat med någon. (Nja, jag berättade för en granne som är orienterare, och fick en tävlingskarta från Lunsen som present. Tänk dig en oändlig mosse i låg björkskog utan höjdvariation eller andra igenkännbara punkter. Tänk dig slumpmässigt utplacerade kontroller. Tänk dig att det mörknar. Tänk dig döda träsken.)
Det är inte bara jag som har svårt att ta steget från Hitta ut till orientering. Medan löpning, triatlon, trailrunning, cykel, osv, blivit populära breddaktiviteter förblir orienteringen, som en av presentatörerna sa, en ”vit sport” som man mer eller mindre föds in i.
Skolan (och på sin tid armén) avskräcker tydligen mer än den rekryterar, menade orienterarna. Nu provar man om kortdistans sprintorientering i stad kan hjälpa till med rekryteringen. Jag är skeptisk. (Själva poängen är ju att komma ut i skogen?) Hur sporter ska utvecklas är ju lyckligtvis inte en politisk fråga, jag är bara glad att Hitta ut fungerar så bra.
Dessutom är det som sagt billigt. Uppskattningen ligger kring 10 skatteören per personaktivitetstimme. Det kan jämföras med bandyns 620 kr, ishockeyns 230 kr, och simningens 195 kr. Minst sagt intressanta siffror som man borde dyka in i vid tillfälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar