I söndags tog lokaltidningen upp det som fortfarande går under det ganska otympliga namnet IFU Arena. Kanske borde man inspireras av byggbolagen vars senaste höghus heter saker som ”Kungsträdgårdarna Ulrika Eleonora” och ”Kungsträdgårdarna Magnus Ladulås”. Fem innebandyhallar, inklusive en centercourt, och en friidrottsarena ska det i alla fall bli. Kanske kommer man på ett klatschigare namn vid senare tillfälle.
Arenan ägs av ett nybildat aktiebolag med det lämpliga namnet IFU Arena AB. Aktiebolaget ägs i sin tur av Uppsala Innebandyallians AB (som verkar vara en sammanslutning av innebandyföreningar i stan) och Upsala Friidrott.
Utan att veta så gissar jag att arenabolaget utvecklat hallförslaget i samarbete med NCC (som verkar vara väldigt bra på det här) och att man när finansieringen var klar ville gå från planering till genomförande snabbt och med samma partner, men eftersom hallen finansieras med skattepengar krävdes offentlig upphandling. Efter att man fått lite skäll i kammarrätten och upphandlingen tagits om verkar bygguppdraget hamnat hos NCC ändå.
Hallbygget finansieras genom att kommunen ger arenabolaget ett specialbidrag på 16 miljoner om året de närmaste 25 åren.
Finansieringsupplägget överklagades. Förvaltningsrätt och kammarrätt fastslog under 2011 och 2012 att gynnandet av en idrott eller idrottsförening genom speciellt stöd inte bryter mot kommunallagens likställighetsprincip. Däremot föll det ursprungliga upplägget med leasingbolag eftersom det skulle inneburit ett förbjudet stöd till enskild näringsidkare enligt ”Fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt”.
Ett nytt upplägg, utan leasingbolag, verkar ha varit lagligt, men stötte på andra problem: bankerna kräver att kommunen går i borgen för arenabolaget på ett sätt som tydligen krävde bryter att kommunen bröt mot kommunens egna regler, vilket dock inte verkar ha varit något större problem.
Politiskt verkar det också varit lite fram och tillbaka. Alla partier är för arenan, men vänstern vill (inte helt oväntat) att kommunen ska äga den, SD passade på att rimma lite, MP gillade inte borgensåtagandet, och KD tyckte att man borde förhandlat hårdare med bankerna.
Mest intressant är kanske den kritik som framförts av folkpartisten Eva Edwardsson, som bland annat undervisar i upphandlingsrätt på universitetet. Som jag förstått det förutsåg hon upphandlingsproblem, menar att idrottshallar hör till den frivilliga delen av kommunens verksamhet, och ifrågasätter det lämpliga i att skattebetalarna tar över all risk för projektet. Hon föreslår omförhandlingsklausuler som skulle kunna ge skattebetalarna rätt till eventuella framtida vinster om något skulle förändras under de kommande 25 åren.
Edwardsson har även påpekat problemet att olika alternativ från olika företag eller organisationen inte jämförs och vägs mot varandra, utan att den aktör som först kommer med ett förslag till kommunen blir den ende som får presentera sin vision. (Därefter har politikerna i sämsta fall att ta ställning till om de är för eller mot innebandy.)
Min grundinställning är att kommunen ska vara försiktig med medborgarnas pengar och noggrann att inte favorisera någon. De beslut man tar borde vara förutsägbara (publicerade bidragsregler) och lika. De bidragsbeslut som tas borde kunna upphöjas till allmän regel för hur andra föreningar också kan få bidrag. Lite som en hobbyversion av Kants kategoriska imperativ för föreningsbidrag.
Ett annat sätt att ser på det hela är att bara godta att kommunen bestämt sig för att spendera ungefär 200 miljoner om året på idrott åt medborgarna. Idrotts- och fritidsnämndens uppgift blir då att fördela pengarna så effektivt som möjligt. 16 miljoner är 8% - för att bestämma mig för om det är rimligt eller inte måste jag först göra en djupdykning i vad de andra 92% används till, men det får bli en egen text.
Det är inte utan att jag blir lite nyfiken på vad Uppsala Ponnyklubb tycker om det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar