En vän i rädda världen-branschen lånade tidigare i somras ut Doug Saunders Arrival City till mig. Inte utan överraskning insåg jag att det är en av de mest insiktsgivande och hoppfulla böcker jag läst på länge.
Saunders tes är att:
- Migrationen från landsbygd till stad är en gigantisk och ostoppbar förändring. Bara riktigt hårdhänta diktaturer som Kina och Kambodja har kunnat bromsa den. Varje stad eller by är antingen en plats man flyttar till eller en man flyttar från.
- Kopplingen mellan platsen man flyttat till (the arrival city) och byn man flyttade från är viktig. Både pengar och kunskap skickas tillbaka. För nya migranter är nätverket av tidigare grannar och släktingar en chans att etablera sig. Här lär man sig hur migrationsregler hanteras och hittar jobb.
- De som flyttar från svält och hopplöshet är beredda att arbeta mycket hårt för att skapa ett bättre liv för sig och sina barn. Målet är, enligt Sauders, (alltid) att bli medelklass. För att det ska fungera måste det gå lätt att starta småföretag och butiker, det måste gå att hitta enkla jobb.
En professionell recension finns t.ex. hos New York Times.
Det är svårt att inte genast börja applicera Saunders teorier på världen runt oss. Hur det antagligen är relativt ok att bosätta sig bland landsmän i t.ex. Gottsunda, och att många flyttar vidare efter ett par år. Hur mycket svårare det måste vara om man blir placerad i avfolkningsbygd där man inte känner någon.
Saunders skriver också om migranternas barn. Hur kopplingen till byn blir svagare och hur avsaknad av hopp leder till problem om vägen till medelklassen är stängd. (Saunders menar att alla vill bli självägande medelklass.)
Efter att ha läst boken tycker jag att Sveriges modell för arbetsinvandring känns rätt. Vi vill vara en plats man flyttar till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar