The Open Road

Barack Obama och Bruce Springsteens pod Renegades har kallats både “bland” och “cringeworthy”, men i det fjärde avsnittet kommer de in på sin “shared all-American love affair with the open road”. Hur vägen symboliserar frihet, förändring och att lämna det förflutna bakom sig. Som Obama säger:

“Man, imagine where you can go. You can go anywhere, and by implication, you can do anything and be anybody.”

Om det nu, här hemma i Uppsala, absolut måste byggas en bro tvärs igenom naturreservatet Årike Fyris (Atlantis, Erik Segersäll, o.s.v.) så måste det bli en snygg och användbar bro.

Det snyggaste, men mest orealistiska, vore antagligen en lång, vacker häng- eller snedkabelbro som kan passera över hela området med minimal påverkan. Det är bara knappt 700 meter från Ultuna Allé till hemslöjdsvägen i Nåntuna. Drygt en halv Högakustenbro.

För att vara riktigt användbar måste bron snabbt kunna ta mig och min sportbil över vattnet och ut på motorvägen. Jag vill känna vinden i håret och höra mullret från V8:an. Mot kontinenten och äventyret.

30 borttappade fotbollsplaner

I Sunnersta, där jag och kanske 6000 andra människor bor, finns tre fullstora fotbollsplaner. Här tränar och spelar SAIF vars spelare ibland fortsätter hela vägen upp till allsvenskan, men som framför allt märks för sin ungdomsverksamhet. Föreningen är relativt ung, den grundades 1941, men den är en del av platsens historia och den knyter samman orten på det sätt som föreningsliv gör.

Tvärs över ån, i sydöstra Uppsala, spelar man istället i Danmarks IF som är 10 år äldre. Där vill en socialdemokratiskt ledd koalition nu bygga 21,000 nya bostäder. (För att de ska få plats så blir åtminstone 18,000 av dem i höghus.)

Om vi antar tre personer per bostad blir det knappt 60,000 personer. För att de samma “bollplanstäthet” som i Sunnersta krävs alltså 30 nya fotbollsplaner.

Naturligtvis finns inga sådana planer.

Kanske kan kommunalt konstgräs minska bristen lite - den typ av brist som normalt betyder att ungdoms- and damlag inte riktigt får plats. Kanske kan höga stängsel göra att bollplanen kan stå närmare höghusens fönster, men det brukar också leda till att strålkastarna lyser in i lägenheterna. Kanske kan kommunalt anställda ungdomsledare ersätta ett lokalt föreningsliv?

Sydöstra Uppsala kan vara en bra plats att bygga på, men då gärna en trädgårdsstad med plats för grönska, idrott och kultur.

Järnvägar, spårvagnar, miljonprogram, ekonomi, egna hem och trädgårdsstäder

I det utmärkta sällskapsspelet Ticket to Ride tävlar järnvägsbolag att snabbt bygga järnvägar mellan viktiga orter. I verklighetens Sverige byggs järnvägar av ett statligt monopol. Det ger staten möjlighet att spela ut kommuner mot varandra.

För att uppgradera den överbelastade järnvägen mellan Uppsala och Stockholm kräver den rödgröna staten ett nytt miljonprogram av Norrköpings storlek. Eftersom Uppsala kommun har ett rödgrönt styre var det inte svårt att komma överens om billiga lägenheter i täta rader av höga hus och kollektivtrafik.

Byggplaner av den här storleken reflekterar partiernas långsiktiga vision för staden. Därför överraskade det många när moderaterna kring nyår bytte sida och uttalade sitt fulla stöd för de nya miljonprogrammet.

De rödgröna eftergifterna är symboliska. Av de 21.500 lägenheterna ska nu 2000 i markplan kallas “egna hem” och 3000 vara stadsradhus. (Även de kallade “egna hem” för att öka förvirringen.)

Förvirringen om spårvagnar och finansiering (“ett oerhört stort åtagande”) är stor, trafikverket är också förvirrade har inga pengar till nya spår förrän tidigast 2037, och dessutom har grannkommunen Knivsta (som spåren måste gå igenom för att nå Uppsala) dragit sig ur avtalet i dess nuvarande form.

Att moderaterna i det här läget väljer att i frågan om Uppsalas framtidsvision och ekonomi stödja socialdemokraterna är överraskande. Den enda anledning jag kan se är att partiets fullmäktigegrupp ser fyrspårsavtalet med staten som en så viktig fråga att den övertrumfar alla andra frågor, överväganden och osäkerheter.

Fem nya Gottsunda i skogen vid Bergbrunna (UNT:s ord) kommer att förändra Uppsala för alltid. Jag tror inte det är rätt väg. Särskilt inte om järnvägsstationen inte byggs först.

Jag hoppas moderaterna kan ändra sig och gå till val 2022 på en borgerlig byggpolitik (liknande t.ex. den som våra partivänner på Lidingö driver) och då tillsammans med andra borgerliga partier. Sydöstra staden kan gärna utvecklas, men då som riktig trädgårdsstad (“stadsbyggnadstyp som söker kombinera stadskänsla med lantlighet och som präglas av måttlig täthet, låga trädgårdsförsedda hus samt traditionella - ofta trädplanterade - gator, torg och platser.”)

Och ja, den nuvarande översiktsplanen ska överges.

Teman för kommunalvalet 2022?

Att statsmedia på nyårsdagen erbjöd nästan alla partier (Fi och de tre vildarna lämnades utanför) i kommunfullmäktige hela 20 sekunder vardera att sammanfatta sin politik för de drygt 20 månaderna fram till valet 2022 är antagligen ett tecken på något. Om det är en realistisk uppskattning av allmänhetens intresse för kommunalpolitik, ett exempel på snuttifieringen av media, eller en indikation på hur bra statstelevisionens journalister tycker om att inte själva stå i centrum, vet jag inte. Oavsett hoppas jag på en uppföljning med 30-minutersintervjuer där politikerna får tala till punkt.

Så här använder partierna sina 20 sekunder:

• Mitt eget part, Moderaterna, har valt “Trygghet” som tema. Vårt utmärkta kommunalråd Therez Almerfors vill se förebyggande insatser, kommunala vakter och övervakningskameror. Trygghet ska råda på gator och torg, men även i det egna hemmet. Dessutom behövs ett näringslivsfokus för att klara välfärdsuppdraget.
  
  “Är du inte trygg, så är du heller inte fri” är bra nog att trycka på valaffischer. Almefors låter övertygande och kunde ha gärna ha inlett sina 20 sekunder med den. Det stora problemet jag ser är att tryggheten bara till en viss del är inom kommunens ansvar. Ordningsvakter är inte poliser och utan nya (danska) lagar kan kommunen inte skapa trygghet.
  
  Det andra problemet är att trygghetsbudskapet inte är unikt moderat eller ens höger. Socialdemokratiska kommunalråd ses ofta med bekymrad min uttala sig om otrygghet i media. Det är stor risk att hamnar i “vi också” i valkampanjen om det här är vår huvudfråga.
  
  Våld i nära relationer är en allvarlig fråga som jag kan väldigt lite om. Jag ser gärna ett evidensbaserat politiskt initiativ, men är rädd att det är svårt för något parti att differentiera sig i frågan - vilket parti skulle vara för hustrumisshandel? (När alla tycker lika finns risken att vi måste svara på frågor som “Hur mycket är ni beredda att höja skatten för att ge mer resurser till kampen mot våld i nära relationen?”.)
  
  Näringslivsfokus för att klara välfärdsuppdraget får nog utvecklas i de (förhoppningsvis) kommande 30-minutersintervjuerna. Jag hoppas att Friedmandoktrinen kan vägleda oss.
  
  
• “Uppsalas gator tillhör hederliga medborgare” inleder Kristdemokraterna. Efter den helt ok onelinerinledningen nämns polis, socialtjänst och skolor. Problemen är desamma som i moderaternas klipp - kommunen jobbar redan med frågan och inget parti är mot. KD kan var utmärkta, men här blir de bara moderaterna light.
  
  
• Vänsterpartiet inleder starkt och tydligt med att vilja “rusta och reparera välfärden”. Dessutom vill de att människor ska “få ett hem i välfärdssystemet” (vilket jag upplever som lite otydligt). Tillsammans ska de två initiativen leda till att “vi får väldigt många jobb” under pandemins andra våg i 2021. Vänsterpartiet kan bättre än så här.
  
  
• Socialdemokraterna vill liksom vänsterpartiet satsa på välfärden, särskilt på äldreomsorgen. Det ska dessutom vara “schysta arbetsvillkor”. Här ser vi den trygga, samhällsbärande socialdemokrati som utan att blinka skickar in ett 30-sekundersklipp för att fylla 20 sekunder.
  
  
• Liberalerna, som i Uppsala är ett av socialdemokraternas stödpartier, fokuserar på arbetsmarknaden och att Uppsalas företag ska komma på fötter igen efter pandemin. Kommunalrådet Mohamad Hassan drar också över tiden rejält, men har en så trevlig tröja på sig att både jag och väljarna nog förlåter honom.
  
  
• Miljöpartiet, socialdemokraternas andra stödparti, vill (överraskande nog) fokusera på klimatet. Planeten ska räddas genom att Uppsala kommun minska sina utsläpp med 10-14% per år fram till 2030. (Jag gissar att det är koldioxid de pratar om?) På så sätt ska man “hänga med i utvecklingen och skapa förutsättningar för vård, skola och omsorg”. Jag ger pluspoäng för det Gretainspirerade plakatet men minuspoäng för svag kausalitet i resonemangen.
  
  
• Centerpartiets viktigaste fråga är Södra staden, planerna på ett gigantiskt miljonprogram tätt mellan lugna villaområden och ett naturreservat. De vill minska antalet bostäder från 21,500 till 12,500 vilket de menar kommer att vara bättre för både nu boende och de som ska flytta in. Eftersom jag själv har svårt att se hur miljonprogramsplanerna kan leda till något annat än ett nytt utanförskapsområde av Gottsundatyp (men mycket större) så hade jag gärna gillat det här klippet, men det är tyvärr inte särskilt inspirerande.
  
  
• Sverigedemokraterna vill minska invandringen för att minska språkförbistringen i äldrevården och stoppa de kriminella gängen. De vill ha invandringspaus men också återvandring från Uppsala kommun. Jag noterar att invandringspolitik torde vara en fråga för riksdagen.
  
  

Sammanfattningsvis kan jag inte undgå att notera att M och KD vill minska otryggheten, V vill reparera välfärden, L motverka företagsdöd, MP minska koldioxiden, C minska byggandet, och SD minska invandringen. Möjligen vill S satsa på välfärden, men generellt är det ont om positiva visioner om framtiden. Jag kommer inte att spela in några egna 20 sekunder, men det är frestande att börja skissa på 20 sekunder om hur bra det kommer att bli i framtidens Uppsala.

Uppsala konstmuseums framtid?

Det kommunala beslutsfattandet i moderaterna fungerar ungefär så här:

1. Medlemmarna utser representanter
2. Representanterna bestämmer vem som ska stå på kommunlistan till valet
3. De som högst upp på listan blir kommunfullmäktigegrupp
4. Kommunfullmäktigegruppen fördelar uppdragen mellan sig och kör partiet och politiken fram till nästa val

Därför blev många förvånade när kommunalråden via en proposition i augusti bad medlemmarnas representanter om en rekommendation angående placeringen av ett nytt konstmuseum. Alternativen som gavs var (a) ny central lokal för 400 miljoner, (b) bygga om det nuvarande museet vid slottet för 20 miljoner per år, eller (c) behålla nuvarande lösning. Beslutsunderlaget var i övrigt, särskilt om man jämför med det som givits inför ombyggnaden av Fyrishov, mycket kortfattat.

Medlemmarna reagerade med förvirring och beslutade istället att sänka skatten. Jag är inte säker på hur det skiljer sig från alternativ (c), och tror att fullmäktigegruppen eventuellt valde att tolka beslutet som ett stöd för en ny museibyggnad i centrum.

Om man idag besöker Uppsala konstmuseum på slottet möts man på entréplan av stora ljusa lokaler fyllda av spännande (och lite skrämmande) textilkonst. Därefter är det långa trappor och bitvis konst i små skrymslen som gäller. (Någon form av videokonst visade “USB not connected” under hela vårt besök, men jag antar att man får vad man betalar för - besöket var gratis.)

Delar av utställningarna högre upp i huset var nästa plågsamt politiskt korrekta: helväggs nakenporträtt på gamla eller sjuka kvinnor och en 20-minuters video om svensk vapenexport omgiven av några sandsäckar. En plötslig vägg med vackra vaser från Ekeby bidrog med lokal anknytning.

Jag tror att Uppsala konstmuseum behöver en ny lokal, men att det nog behövs ett större omtag än så. Jag skulle vilja se ett diskussion om syftet med ett konstmuseum och inriktning för verksamhet och samlingar. Dessutom är jag osäker på att det här är kommunal kärnverksamhet.

Angående placeringen skulle jag föreslå utredning av antingen Gottsunda, som ska byggas ut och som har lediga utställningslokaler, eller Bergsbrunna där man kanske kan blanda ut byggplanerna på billigaste möjliga miljonprogram med lite konst? (Eller är planen ren förvaring - fattiga människor i subventionerade hyresrätter utan tillgång till kultur?)

På protest!

“Förra gången jag demonstrerade var det för Vietnam” sa en man i kön. Vid ettiden på söndagseftermiddagen var det, trots regn i luften, kö för att få komma i i hagarna vid Nåntunakullarna för att få protestera mot det nya miljonprogrammet Pellinge. Eftersom jag inte var helt säker på att det kommunala parkeringsbolaget inte blivit utskickat med extra kontrollanter parkerade jag noggrant inne bland villorna.

“Protest - Säg NEJ till sydöstra staden” samlade enligt lokaltidningen 777 personer. Funktionärer i västar räknade noggrant in alla som gick genom “huvudingången”, men några hundra till tog sig in längs andra vägar.

Bistra poliser tittade på, men bestämde sig efter en stund för att det hela var en spontan och inte allmän sammankomst. En möjlighet för SVT:s lokalredaktion att fånga episka bilder av hur kommunalråd, pensionärer och skolbarn, sjungades “We Shall not be Moved”, släpas bort av polis gick så om intet.

Kristdemokraterna var där i partijackor. Jag stötte på en vän från vårens rävjakter - annars kände jag inte igen så många. Det kanske är andra som protesterar i en fårhage än de som är upprörda på internet. Eller så var det bara att alla spred ut sig så noggrant.

Översiktsplanen måste göras om. Trädgårdsstad och egna hem blir bättre är höghus, köer och ångest. Om det blir fler protestmöten kommer jag att ta med mig termos.

Vips så blev villor till höghus (trots detaljplan)

Att följa vad som händer i plan- och byggnadsnämnden i Uppsala är inte lika lätt som i andra nämnder. Protokollen läggs nämligen inte ut på webben, utan man måste mejla och fråga efter dem. Men om man blir tipsad av någon (eller bara är väldigt nyfiken) kan man mejla en nämndsekreterare och fråga vad som döljer sig bakom ärendet “Ultuna 2:28 . Bygglov för nybyggnad av två flerbostadshus” den 28:e maj 2020.

I texten kan man då hitta att utbyggnaden av Gottsundas miljonprogram vid Bäcklösa ökar i hastighet. Detaljplanen för området kring och i den gamla parken anger att platsen är avsedd för "friliggande hus, parhus, radhus och kedjehus", men bygglovet godkänner glatt två fyravåningshus.

(Dessutom ska det bara byggas nio parkeringsplatser till de här 35 lägenheterna, men mer om det någon annan gång.)

Ett av få glädjeämnen är att vi i moderaternas tillsammans med centerpartiet reserverade oss. (KD hälsar via sitt kommunalråd att de också hade röstat med oss, men att deras ledamot inte var tjänstgörande ledamot vid den punkten.)

Jag hoppas att det här är en början på en kraftfull oppositionpolitik mot de nya miljonprogrammen. Översiktsplanen bör göras om från grunden. Tiden har kommit för egnahemsbyggande och riktiga trädgårdsstäder.