Teman för kommunalvalet 2022?

Att statsmedia på nyårsdagen erbjöd nästan alla partier (Fi och de tre vildarna lämnades utanför) i kommunfullmäktige hela 20 sekunder vardera att sammanfatta sin politik för de drygt 20 månaderna fram till valet 2022 är antagligen ett tecken på något. Om det är en realistisk uppskattning av allmänhetens intresse för kommunalpolitik, ett exempel på snuttifieringen av media, eller en indikation på hur bra statstelevisionens journalister tycker om att inte själva stå i centrum, vet jag inte. Oavsett hoppas jag på en uppföljning med 30-minutersintervjuer där politikerna får tala till punkt.

Så här använder partierna sina 20 sekunder:

• Mitt eget part, Moderaterna, har valt “Trygghet” som tema. Vårt utmärkta kommunalråd Therez Almerfors vill se förebyggande insatser, kommunala vakter och övervakningskameror. Trygghet ska råda på gator och torg, men även i det egna hemmet. Dessutom behövs ett näringslivsfokus för att klara välfärdsuppdraget.
  
  “Är du inte trygg, så är du heller inte fri” är bra nog att trycka på valaffischer. Almefors låter övertygande och kunde ha gärna ha inlett sina 20 sekunder med den. Det stora problemet jag ser är att tryggheten bara till en viss del är inom kommunens ansvar. Ordningsvakter är inte poliser och utan nya (danska) lagar kan kommunen inte skapa trygghet.
  
  Det andra problemet är att trygghetsbudskapet inte är unikt moderat eller ens höger. Socialdemokratiska kommunalråd ses ofta med bekymrad min uttala sig om otrygghet i media. Det är stor risk att hamnar i “vi också” i valkampanjen om det här är vår huvudfråga.
  
  Våld i nära relationer är en allvarlig fråga som jag kan väldigt lite om. Jag ser gärna ett evidensbaserat politiskt initiativ, men är rädd att det är svårt för något parti att differentiera sig i frågan - vilket parti skulle vara för hustrumisshandel? (När alla tycker lika finns risken att vi måste svara på frågor som “Hur mycket är ni beredda att höja skatten för att ge mer resurser till kampen mot våld i nära relationen?”.)
  
  Näringslivsfokus för att klara välfärdsuppdraget får nog utvecklas i de (förhoppningsvis) kommande 30-minutersintervjuerna. Jag hoppas att Friedmandoktrinen kan vägleda oss.
  
  
• “Uppsalas gator tillhör hederliga medborgare” inleder Kristdemokraterna. Efter den helt ok onelinerinledningen nämns polis, socialtjänst och skolor. Problemen är desamma som i moderaternas klipp - kommunen jobbar redan med frågan och inget parti är mot. KD kan var utmärkta, men här blir de bara moderaterna light.
  
  
• Vänsterpartiet inleder starkt och tydligt med att vilja “rusta och reparera välfärden”. Dessutom vill de att människor ska “få ett hem i välfärdssystemet” (vilket jag upplever som lite otydligt). Tillsammans ska de två initiativen leda till att “vi får väldigt många jobb” under pandemins andra våg i 2021. Vänsterpartiet kan bättre än så här.
  
  
• Socialdemokraterna vill liksom vänsterpartiet satsa på välfärden, särskilt på äldreomsorgen. Det ska dessutom vara “schysta arbetsvillkor”. Här ser vi den trygga, samhällsbärande socialdemokrati som utan att blinka skickar in ett 30-sekundersklipp för att fylla 20 sekunder.
  
  
• Liberalerna, som i Uppsala är ett av socialdemokraternas stödpartier, fokuserar på arbetsmarknaden och att Uppsalas företag ska komma på fötter igen efter pandemin. Kommunalrådet Mohamad Hassan drar också över tiden rejält, men har en så trevlig tröja på sig att både jag och väljarna nog förlåter honom.
  
  
• Miljöpartiet, socialdemokraternas andra stödparti, vill (överraskande nog) fokusera på klimatet. Planeten ska räddas genom att Uppsala kommun minska sina utsläpp med 10-14% per år fram till 2030. (Jag gissar att det är koldioxid de pratar om?) På så sätt ska man “hänga med i utvecklingen och skapa förutsättningar för vård, skola och omsorg”. Jag ger pluspoäng för det Gretainspirerade plakatet men minuspoäng för svag kausalitet i resonemangen.
  
  
• Centerpartiets viktigaste fråga är Södra staden, planerna på ett gigantiskt miljonprogram tätt mellan lugna villaområden och ett naturreservat. De vill minska antalet bostäder från 21,500 till 12,500 vilket de menar kommer att vara bättre för både nu boende och de som ska flytta in. Eftersom jag själv har svårt att se hur miljonprogramsplanerna kan leda till något annat än ett nytt utanförskapsområde av Gottsundatyp (men mycket större) så hade jag gärna gillat det här klippet, men det är tyvärr inte särskilt inspirerande.
  
  
• Sverigedemokraterna vill minska invandringen för att minska språkförbistringen i äldrevården och stoppa de kriminella gängen. De vill ha invandringspaus men också återvandring från Uppsala kommun. Jag noterar att invandringspolitik torde vara en fråga för riksdagen.
  
  

Sammanfattningsvis kan jag inte undgå att notera att M och KD vill minska otryggheten, V vill reparera välfärden, L motverka företagsdöd, MP minska koldioxiden, C minska byggandet, och SD minska invandringen. Möjligen vill S satsa på välfärden, men generellt är det ont om positiva visioner om framtiden. Jag kommer inte att spela in några egna 20 sekunder, men det är frestande att börja skissa på 20 sekunder om hur bra det kommer att bli i framtidens Uppsala.

Uppsala konstmuseums framtid?

Det kommunala beslutsfattandet i moderaterna fungerar ungefär så här:

1. Medlemmarna utser representanter
2. Representanterna bestämmer vem som ska stå på kommunlistan till valet
3. De som högst upp på listan blir kommunfullmäktigegrupp
4. Kommunfullmäktigegruppen fördelar uppdragen mellan sig och kör partiet och politiken fram till nästa val

Därför blev många förvånade när kommunalråden via en proposition i augusti bad medlemmarnas representanter om en rekommendation angående placeringen av ett nytt konstmuseum. Alternativen som gavs var (a) ny central lokal för 400 miljoner, (b) bygga om det nuvarande museet vid slottet för 20 miljoner per år, eller (c) behålla nuvarande lösning. Beslutsunderlaget var i övrigt, särskilt om man jämför med det som givits inför ombyggnaden av Fyrishov, mycket kortfattat.

Medlemmarna reagerade med förvirring och beslutade istället att sänka skatten. Jag är inte säker på hur det skiljer sig från alternativ (c), och tror att fullmäktigegruppen eventuellt valde att tolka beslutet som ett stöd för en ny museibyggnad i centrum.

Om man idag besöker Uppsala konstmuseum på slottet möts man på entréplan av stora ljusa lokaler fyllda av spännande (och lite skrämmande) textilkonst. Därefter är det långa trappor och bitvis konst i små skrymslen som gäller. (Någon form av videokonst visade “USB not connected” under hela vårt besök, men jag antar att man får vad man betalar för - besöket var gratis.)

Delar av utställningarna högre upp i huset var nästa plågsamt politiskt korrekta: helväggs nakenporträtt på gamla eller sjuka kvinnor och en 20-minuters video om svensk vapenexport omgiven av några sandsäckar. En plötslig vägg med vackra vaser från Ekeby bidrog med lokal anknytning.

Jag tror att Uppsala konstmuseum behöver en ny lokal, men att det nog behövs ett större omtag än så. Jag skulle vilja se ett diskussion om syftet med ett konstmuseum och inriktning för verksamhet och samlingar. Dessutom är jag osäker på att det här är kommunal kärnverksamhet.

Angående placeringen skulle jag föreslå utredning av antingen Gottsunda, som ska byggas ut och som har lediga utställningslokaler, eller Bergsbrunna där man kanske kan blanda ut byggplanerna på billigaste möjliga miljonprogram med lite konst? (Eller är planen ren förvaring - fattiga människor i subventionerade hyresrätter utan tillgång till kultur?)

På protest!

“Förra gången jag demonstrerade var det för Vietnam” sa en man i kön. Vid ettiden på söndagseftermiddagen var det, trots regn i luften, kö för att få komma i i hagarna vid Nåntunakullarna för att få protestera mot det nya miljonprogrammet Pellinge. Eftersom jag inte var helt säker på att det kommunala parkeringsbolaget inte blivit utskickat med extra kontrollanter parkerade jag noggrant inne bland villorna.

“Protest - Säg NEJ till sydöstra staden” samlade enligt lokaltidningen 777 personer. Funktionärer i västar räknade noggrant in alla som gick genom “huvudingången”, men några hundra till tog sig in längs andra vägar.

Bistra poliser tittade på, men bestämde sig efter en stund för att det hela var en spontan och inte allmän sammankomst. En möjlighet för SVT:s lokalredaktion att fånga episka bilder av hur kommunalråd, pensionärer och skolbarn, sjungades “We Shall not be Moved”, släpas bort av polis gick så om intet.

Kristdemokraterna var där i partijackor. Jag stötte på en vän från vårens rävjakter - annars kände jag inte igen så många. Det kanske är andra som protesterar i en fårhage än de som är upprörda på internet. Eller så var det bara att alla spred ut sig så noggrant.

Översiktsplanen måste göras om. Trädgårdsstad och egna hem blir bättre är höghus, köer och ångest. Om det blir fler protestmöten kommer jag att ta med mig termos.

Vips så blev villor till höghus (trots detaljplan)

Att följa vad som händer i plan- och byggnadsnämnden i Uppsala är inte lika lätt som i andra nämnder. Protokollen läggs nämligen inte ut på webben, utan man måste mejla och fråga efter dem. Men om man blir tipsad av någon (eller bara är väldigt nyfiken) kan man mejla en nämndsekreterare och fråga vad som döljer sig bakom ärendet “Ultuna 2:28 . Bygglov för nybyggnad av två flerbostadshus” den 28:e maj 2020.

I texten kan man då hitta att utbyggnaden av Gottsundas miljonprogram vid Bäcklösa ökar i hastighet. Detaljplanen för området kring och i den gamla parken anger att platsen är avsedd för "friliggande hus, parhus, radhus och kedjehus", men bygglovet godkänner glatt två fyravåningshus.

(Dessutom ska det bara byggas nio parkeringsplatser till de här 35 lägenheterna, men mer om det någon annan gång.)

Ett av få glädjeämnen är att vi i moderaternas tillsammans med centerpartiet reserverade oss. (KD hälsar via sitt kommunalråd att de också hade röstat med oss, men att deras ledamot inte var tjänstgörande ledamot vid den punkten.)

Jag hoppas att det här är en början på en kraftfull oppositionpolitik mot de nya miljonprogrammen. Översiktsplanen bör göras om från grunden. Tiden har kommit för egnahemsbyggande och riktiga trädgårdsstäder.

Arkitekttävlig på Fyrishov!

Jag har nu suttit strax över 18 månader i Fyrishovs styrelse. Det är intressant och jag tror att jag gör nytta, men i en styrelse ska man hålla sams och får inte bråka med socialdemokraterna. För mig, som håller på med politik som hobby, gör det mötena lite tråkigare. Det blir inga debattartiklar.

Verksamheten rullar på och de problems som uppkommer hanteras. Förra mandatperioden hade badet problem med ensamkommande som begick sexuella övergrepp. Hittills den här perioden har vi hanterat bakterier, sexuellt utagerande män, fylla, och vanliga bråkstakar.

Ledningsgrupp och medarbetare har läget under kontroll. Det enda som egentligen krävt styrelsens inblandning är samordning med den nya Idrotts- och Fritidsnämnden.

Mer spännande är att kommunfullmäktige bestämt att badet ska rustas upp för ett par hundra miljoner. Arkitekttävling pågår och den som vill kan titta igenom de sju förslagen och lämna synpunkter. Arkitektbyråerna har fått beskriva sitt förslag på tre sidor och med en modell. Modellerna finns att se på Fyrishov, men tre sidor var nog i minsta laget för flera av byråerna som hanterar problemet genom att använda väldigt liten text. Ta med ett förstoringsglas!

På jakt efter en simvåtdräkt var jag i söndags förbi Fyrishov och tittade på utställningen. Eftersom jag inte sitter i någon jury så jag kan kosta på mig att tycka lite om förslagen:

• Åbada. Det är olika ordning på webben och i utställningen. När jag kom fram till “Åbada” hade jag sett så mycket limträ att jag kände mig tvungen att gå tillbaka och se om inte flera arkitektbyråer hade använt samma bild för att illustrera sina materialval. (Det hade de inte.) “Limträ, limträ, limträ” står det i mina anteckningar. Jag gillar deras tankar om historisk badkultur, kallbadhus och vinterbad i ån.
• Norra stadsparken fokuserar väldigt mycket på stadsstruktur, kontakten med landskapet, och att öppna upp Fyrishov mot ån. I skisser och modell finns en spännande tanke på en spång utanför ett naturbad som tydligen ska skapa ett “vinn-vinnläge”.
• Medströms. Här kommer det visuella sambandet med årummet och den ständiga närvaron av Fyrisåns vattenspegel göra att “kontemplativa utblickar mot ån blir en central del av badupplevelsen”. (De vill lägga den nya 50-metersbassängen väster om äventyrsbadet, ned mot ån, istället för norrom.) Fasadförslaget (metall med hål i) är inte min favorit, men badet - både i ån och inomhus - är något jag verkligen skulle vilja besöka. Det 400 meter långa strömbadet, återskapandet av “funktioner från Fyrishovs historia” och läktare för “både stora och små tävlingar” längs ån låter spännande. Dessutom måste man ju ge extrapoäng till någon som vill anlägga både utkikstorn och ett kärr.
• Fyrishov Quilt hyllar mångfald och har gjort en snygg skiss av hur olika byggnader ligger ovanpå varandra likt (oordnade) lappar i ett lapptäcke.
• Fyrishov Park är stadens vardagsrum. Mostly harmless.
• Fyrishov Bryggan vill bygga en lång träbrygga som binder ihop de olika delarna av anläggningen.
• Embrace har kanske den snyggaste presentationen, visar sitt miljötänk med sedumtak, och vill knyta samman med Seminarieparken (som strax blir del av en ny bostadsrättsförenings tomt). Riktig spännande är förslaget på en “naturinspirerad” pool med näckrosor.

Genrellt tycker jag att det är för få statyer av Anders Fredrik Mollberg i alla förslag, men om jag hade fått bestämma skulle Medtröms, Åbada och Embrace gå vidare till nästa omgång.

Blodstensskogen - sju meter och tio år

Fukten från förrgårdagens regn gjorde luften tät av dofter. Stadsskogen kändes som en riktig skog, inte som en en sån där söndertrampad dunge som ibland, pliktskyldigt lämnas mellan höghusen. Jag cyklade mot Blodstensskogen för att se med egna ögon vad som fått aktivister att bosätta sig i en trädkoja sju meter över marken tio år efter byggnadsnämndens beslut.

Det är en ganska liten skog som ligger klämd mellan två charmfria hyreslängor. Den är dock ordentligt uppvuxen, nästan lite vild, och tät nog att man inte kan se igenom den. Jag antar att det är en av poängerna - man ser inte det andra hyreshusområdet så det känns som om man bor nära naturen.

Kontrasten mellan kommunens inplastade A4 och aktivisternas texter målade på lakan är vacker. Här möter “Ansvarig för eller trädkojans ägare uppmanas att genast kontakta Uppsala kommun…” det lite mjukare “Blodstensskogen är djurens hem”.

Jag pratar med en granne som trivs med sin nuvarande utsikt och tycker aktivisterna är trevliga. Jag lyckas också får byta ett par ord med en ung, smal man med dreads som äter frukost högt uppe på en av plattformarna.

Det är svårt att sammanfatta ett decenniums debatt. Tydligen klubbades beslutet att “utveckla” området med 8-våningshus av en nästan enig byggnadsnämnd (Vänsterpartiet ville bara bygga hyresrätter) redan 2010. Samråd ska ha skett 2012 (låt mig gissa att en inhyrd konsult visade ett par powerpoints).

Inför valet 2018 hade en plan för avsevärd förtätning och utbyggnad av hela stadsdelen Eriksberg antagits. Flera partier, som Kristdemokraterna, Centerpartiet, och Liberalerna är numer mot byggandet i Blodstensskogen. Vänsterpartiet är nu för bygget, men angrips från vänster för att vara för “skövling” samt att partiet varesig är grönt eller demokratiskt. Feministiskt Initiativ driver frågan hårt och har gjort en underbar affisch där en ekorre får uttala sig.

Naturskyddsföreningens kritik är mer juridiskt inriktad.

Moderaterna, mitt eget part, hamnar återigen som stödparti till socialdemokraternas storskaliga höghusplaner. Man har i och för sig yttrat sig mot att parkeringsgarage strukits ur planen så att ännu mera mark måste användas till parkeringsplatser och påpekat att flera granskningar som gjorts inte nått fram till ledamöterna i byggnadsnämnden. Men, man har landat i slutsatsen att man inte vill skapa risker för byggbolagen som skulle kunna leda till förseningar eller fördyringar. 

Frågan är nu i kommunfullmäktige som skulle ha fattat beslut den 8:e juni, men sköt upp det till den 15.e juni, då man bordlade ärendet för att ta upp det efter sommaren.

Kampanjgrupper som “Rädda Eriksbergs skogar” lägger nu, under rubriken “MEJLKAMPANJ”, ut epostadresser till alla representanter i kommunfullmäktige och uppmanar folk att skriva.

Nu sitter jag ju inte i kommunfullmäktige, så jag kommer inte att behöva bekänna färg. Men, som en tankelek en sommarmorgon på västkusten kan man ju fundera på hur jag skulle ha velat rösta.

• Är det här ett bra förslag? Nej, hela förtätningen och utbyggnaden av Eriksberg verkar illa genomtänkt. Jag har t.ex. inte sett någon seriös trafikplan och nallandet på grönområden riskerar att göra Uppsala till en sämre stad. Den gröna kopplingen mellan stadsskogen och Hågadalen kommer inte att gå att återställa. Att gång efter annan tillsammans med socialdemokraterna verka för att grönområden ska bli grå höghusområden är olyckligt. Det här är inte ett steg mot den stad jag vill leva i.
• Är det dumt att ändra sig? Kanske. Politiken ska bygga på en tydlig vision och besluten ska vara förutsägbara. Å andra sidan så (a) sympatiserar jag inte med den nuvarande visionen för hur Uppsala ska utvecklas - jag är i opposition! (b) gigantiska förändringar i planerna från 2010 har redan gjorts i och med Eriksbergsplanen, samt (c) politiken representerar medborgarna och alla byggbolag vet att du inte har ett påskrivet avtal förrän du har ett påskrivet avtal.
• Kan man gå mot sitt parti? Nej, det funkar inte så. Jag tror ju att en annan bygg- och planpolitik vore bättre för både partiet och för Uppsala. Jag hoppas på att kunna få partiet att byta politik och bryta med socialdemokraterna, men om jag hade suttit i KF så hade jag varit tvungen att rösta. Det kanske är så att jag förr eller senare måste vara beredd lämna partiet om jag inte sympatiserar med den drivna politiken. Men är det här en så viktig fråga? (Det ligger antagligen en uteslutning runt hörnet för den som inte röstar enligt partilinjen.) Om det gällde gula stigen eller Granebergsskogen så tveklöst, men jag hoppas ju fortfarande på att partiet ska byta byggpolitik.

I övrigt anser jag att hela den nuvarande översiktsplanen ska rivas upp och göras om från början.

Stealing Underpants in the Betongförort

En vän ringde och undrade hur det är att bo i här i kommunens södra delar. Egentligen är de nog ganska typiska för de som Uppsala kommun vill locka till sig för att växa och bli dominerande inom t.ex. Life Science. De har internationell erfarenhet, båda är civilingenjörer, en av dem disputerad, och numera är de en familj.

Samtalet fokuserade på skolor, trygghet, och pendlingsmöjligheter. Jag berättade att det största trygghetsproblemet kring skolan verkar vara att många föräldrar hämtar och lämnar med bil, men att det numera finns en zon för hämtning och lämning. Oroligheterna i Gottsunda, någon kilometer bort, spiller inte över in bland villorna.

Det här är ett bra ställe att bo på. Vi borde göra det möjligt för fler att bo så här.

Tyvärr är det inte Sunnersta utan Gottsunda som är förebilden nu när Uppsala kommun, uppbackade av 100-tals heltidsanställa “kommunikatörer” och “samhällsutvecklare”, vill bygga 33 000 nya bostäder. Små hyresrätter i billigt byggda och tätt placerade höghus ska tydligen ska ge ett stort lyft för näringsliv och universitet.

Vänstern och socialdemokraternas vision är tydlig. Många människor ska tätt packas in i billiga bostäder, gå med i Hyresgästföreningen och vara beroende av bostadsbidrag. Miljonprogrammet ska återupprättas och de nya Uppsalaborna ska, rädda och lydiga, rösta rött. (Lite vingligt är det dock. Vid första kontakt med verkligheten lovar kommunstyrelsens ordförande plötsligt att driva frågan om pulkabackar.)

Oppositionen mot byggandet leds av Kristdemokraterna som kampanjar på temat “Nåntuna ska vara trivsamt” och som gjort en film på som heter “Rädda sydöstra stadsdelarna från höghus i betong”. Eget hus med trädgård, inte hyresrätt i höghus.

Även Centerpartiet “säger nej till betongstaden”.

Mitt eget parti har hamnat lite snett. Man reserverar sig mot den fördjupade översiktplanen, men stödjer outgrundligt nog fortfarande socialdemokraternas planer på 33.000 nya bostäder i området. Med en logik som endast kan liknas vid the gnomes i South Park tänker man sig steg 1: bygg betongförort, steg 3: lyft för näringsliv och universitet.

Jag tror att moderaterna kommer att hitta en bra linje i stadsplaneringen till valet 2022. Bara tråkig att vi inte var där redan 2018. Eller 2014.

I övrigt anser jag att hela den nuvarande översiktsplanen ska rivas upp och göras om från början.