Efter att i tidigare kommunval fått 38, 106, och 110 kryss, verkar jag i år ha fått ihop 204 personröster.
Det placerar mig på en tredje plats bland alla moderata kandidater - direkt efter kommunalråden. Innan champagnen öppnas kan det dock vara värt att notera att Therez är den enda av oss som når upp till fem procent av rösterna.
Nu ska vi se vad vi kan göra av det här.
Moderaterna gick framåt 2 procentenheter i Uppsala kommun och vi kommer att öka till 16 mandat i kommunfullmäktige. Det är det bästa valresultatet sedan 2010.
Bland den strävsamma, egnahemsägande medelklassen i Sunnersta, Bergsbrunna och Nåntuna ligger vi nu över 30% i alla valkretsar utom en. (Min, där vi ökar med 4,2% till 28,5%.) Men 2006 låg vi över 40% i de här områdena, så det finns mycket kvar att göra.
Eftersom vi var största parti bland förstagångsväljare så ser framtiden ljus ut.
I Roland Poirier Martinssons antologi “Tio berättelser om countrymusik” använder Sara Skyttedal “hjärtland” som en svensk version av amerikanernas heartland och tyskarnas Heimat. Men hon syftar nog mer på “dansbandssverige”, och med risk för att göra mig ovän med partikamrater noterar jag att vi är största parti i kommunvalet i Knutby, Almunge, Tuna, Gåvsta, Marielund, osv.
På Bandstolsvägen i Gottsunda, där jag tidigare deltog i en av kommunen organiserad paneldiskussion med tolk för att höja valdeltagandet, hamnade vi på delad tredjeplats (3,1% precis som miljöpartiet) efter socialdemokraternas 46,9% och vänsterpartiets 39,7%.
Kampen för frihet och rättvisa går vidare.
Samtidigt som lokaltidningen arrangerade sin andra valdebatt om skola och äldreomsorg i stadsbiblioteket och det hölls "finansministerduell" mellan finansminister Elisabeth Svantesson (M) och Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar var det även “minivalfestival” med politikerpanel i Gottsunda.
Parallelldebatterandet gjorde att partiet skickade er egen frihetskämpe på nya äventyr i demokratin. Minivalfestivalens syfte var att öka valdeltagandet. Hårt och skickligt modererat fick vi prata om varför man ska rösta och varför man ska rösta på just det partiet som jag företräder. Därefter fick publiken, bitvis via tolk, ställa frågor.
Eventuellt var det en bra första panel för mig att vara med i. I området är valdeltagandet under 50% och av de som röstar, röstade 2022 47% på Socialdemokraterna, 25% på Vänsterpartiet, och 7% på Nyans. Med 3% för Moderaterna i senaste valet så kunde jag som mest förlora 12 röster.
Två frågor fick uppmärksamhet: Trygghet och förbud mot slöjor. Jag berättade om hur den moderatledda regeringen tagit över ett land i dåligt skick, men nu fått ner skjutningarna mot 80%. (Jag pratade om tillväxt och inflation också, men ingen nappade där.) Den här informationen var tydligen så viktigt och oväntad att publiken skickade in en fråga om detta faktiskt var sant. Kommunen säkerhetschef (som också var samtalets moderator) bekräftade. Sverigedemokraterna fick försvara sina tankar kring slöjförbud själva. (KD var inte på plats.)
Slutligen kan jag inte undgå att fascineras av Socialdemokraterna. De skickar ett kommunalråd. De har snygga tryckta debattkort som stöd. Körde hårt på att 25% av Sveriges ungdomar är arbetslösa (trots att ungefär 20 %-enheter av dem pluggar) och förfasade sig över att familjer i villa ofta har egna studsmattor istället för kommunala. (Jag antar att egna grillar också är ett problem.)
I veckan var planerna för “Norra Sunnersta” återigen uppe i plan- och byggnadsnämnden. Samrådet är klart och kritiken har varit massiv. I princip alla yttranden föreslår lägre hushöjder och bebyggelse som harmoniserar med det nuvarande Sunnersta istället för att byta av.
Men S, V, och MP är, som de skrivit i lokaltidningen, tydliga med att de vill ha in hyreshus i villaområden.
Många minns att södra Bäcklösa marknadsfördes som trädgårdsstad, men byggdes som höghus omgivna av parkeringar och snabbt blev del klassat som "utanförskapsområde" med otrygghet och “socioekonomiska utmaningar”.
Styret går trots kritiken vidare med sin plan på 700 bostäder. I den lägre delen, öster om Dag Hammarskjölds väg, vill man bygga upp till tre våningar högt och väster om vägen en “småstad” med hus från tre våningar och högre. Borta vid Lilla Sunnerstas studentboenden ska husen vara minst fyra våningar.
Man har också ritat ett alternativ med 500 bostäder som ser “mindre dåligt” ut. Jag frågade nämnden socialdemokratiska ordförande om man inte kunde tänka sig att stryka 700-alternativet, men det var inte aktuellt. Man behöver antagligen resande till sin spårvagn.
Alla visionsbilder visar de lägsta husen i solsken, men lekande barn och blommande träd. Samrådsredogörelsen innehåller tillochmed en pekoral ur en “visionsmanual” i kursiv, centrerad text:
Det där med “trädgårdsstad” har vi ju som sagt hört förr. Den mest sannolika framtiden hittar man nog genom att titta på vad som nyss byggts i området.
Liksom tidigare yrkade M, C, och KD på återremiss för att ta fram ett förslag med färre bostäder och reserverade oss mot beslutet när vårt yrkade fallit.
Ett bra förslag, som hänger ihop med nuvarande Sunnersta, bevarar grönområden, tar hänsyn till skalbaggar, natura-områden, och gula stigen skulle kanske hamna kring 300 bostäder. När vi har vunnit kommunvalet i höst får vi starta om det här. Förhoppningsvis hinner inte detaljplanen klubbas igenom före valet.
Uppsalas vänsterstyres konsulter har räknat fram att deras spårvägsbygge skulle kosta drygt 3 miljarder att stoppa. Samma vänsterstyre har fått nej från mark- och miljödomstolen att bygga den bro genom Årike Fyris som spårvägen kräver. Man har överklagat, men om domstolarna står på dig så blir det alltså 3 miljarder i sjön. Allt enligt deras egna beräkningar.
Jag tjänstgjorde på punkt 10 och har därmed varit med och skapat ett naturreservat.
Det är valår, så den vänstermajoritet som under mandatperioden mest gjort sig kända för nya höghusområden, växande utanförskapsområden, och byggande i och vid reservat, vill uppdatera sin image. Därav panikreservatet Stabbyskogen. Det parkliknande grönområdet får en skötselplan och blir uppgraderat till naturreservat. Ingen skada skedd.
Alla var för naturreservatet. Men flera borgerliga partier var ofina nog att påpeka att man brukar planera naturreservat sin översiktsplan först. De rödgröna tycker därför att oppositionen inte var tillräcklig för.
Efter var jag trodde var ett enhälligt ja till naturreservat begärde Liberalerna votering. Då visade det sig att bara 79 av 81 ledamöter var för, eftersom lokalpartiet UP la ner sina röster.
I andra frågor ville Liberalerna ha porrfilter på skolornas datorer. Liberalernas kommunalråd, som i media lovat att avgå efter partiets svängning i förhållande till SD, ville att alla som visste att man kan titta på porr på skoldatorerna i Uppsala skulle räcka upp handen. Socialdemokraterna berättade att ett sådant filter redan finns.
Lokalpartiet UP motionerade om att kommunen inte ska måla sina utemöbler. Motionen avslogs.
På plan- och byggnadsnämndens novembersammanträde beslutades att planuppdraget för Södra Ulleråker ska avbrytas. Byggplanerna skjuts upp i minst 10 år. Detta eftersom kommunens projektportfölj ska “balanseras så att mängden och blandningen av projekt möter den verkliga efterfrågan på marknaden”.
Kommunens rödgröna ledning överger därmed planerna på 1600 bostäder i tät höghusstil. Tills vidare fortsätter arbetet i de norra och mellersta delarna av Ulleråker. Det första spadtag, som var planerat till 2016, har ännu inte skett och några 16.000+ bostäder till 2030 kommer det inte att bli. Den snabba och enkla kollektivtrafik som en gång planerades för området finns inte heller kvar. Spårvagnen, om den nu blir av, är tänkt att ta vägen via Rosendal ner till stan. Som tur är går det bra att cykla.
Istället för att ge upp hade jag hellre sett att kommunen anpassade sig till efterfrågan och byggde trevliga rad- och småhus i området. Det finns stor efterfrågan på egna hem och området ligger så bra till att det nästan skulle kunna tävla med Kåbo. I andra hand kunde man ha minskat höjden och tätheten för hela Ulleråkersområdet och anpassat det bättre till existerande bebyggelse.
Det här är antagligen bara början. Kommunen kommer att överge fler av sina miljonprogramsliknande höghusprojekt i södra Uppsala. Om man inte kan bygga här, hur ska man då få ekonomi i byggen längre bort från centrum?
Det här är också ytterligare en spik i kistan för spårvägsprojektet vars ekonomi bygger på extrem utbyggnad med extrem täthet. Kommunen själv börjar nu ta bort, det redan från början orealistiska, kundunderlaget.
Jag vill istället se en satsning på egna hem, småhus och radhus. Friliggande enfamiljshus är den mest eftertraktade men också minst byggda boendeformen i Uppsala. Det hindrar unga familjer att bo på det sätt de drömmer om, och äldre att flytta till funktionella småhus. Det kommer att göra Uppsala till den mest attraktiva platsen för unga familjer med framtidstro. Flyttkedjor kommer att frigöra attraktiva lägenheter och stora hus. Det kommer också att ge akademi och näringsliv rekryteringsfördelar och på sikt lägga grunden för nya enhörningar och nobelpris.
Ett grönare, tryggare och trevligare Uppsala är möjligt.
Uppdatering från Mathias äventyr i demokratin: Jag är förslagen till plats 7 på Moderaternas lista till Uppsala kommun. Inget är klart ännu, men det skulle kunna innebära en möjlighet att driva betydelsefulla förbättringar för Uppsalaborna.
Förra kommunvalet i Uppsala stod jag på plats 17 på valsedeln. (Någon kanske minns den väldigt försiktiga kampanjen “Rösta för 17”?) Nu, med ungefär ett år till valet, är det dags för nya listor.
Valssedlarna är viktiga. De styr vem som får sitta i fullmäktigegruppen. Idag består den moderata fullmäktigegruppen i Uppsala av 14 ordinarie ledamöter och 7 ersättare. Fullmäktigegruppen tar också de taktiska besluten om hur politiken ska föras under mandatperioden. Den som är med får argumentera och rösta - den som är utanför har normalt inte närvarorätt och aldrig förslags- eller rösträtt.
Ordningen på valsedlarna fastställs därför i en lång och noggrann process. Förenklat så hålls först ett provval där alla medlemmar som vill får ställa upp och alla medlemmar som vill får rösta. Baserat på de resultaten och andra övervägningar sätter sedan en nomineringskommitté ihop ett förslag till lista till valsedeln. Slutligen träffas delegater från alla partiföreningar på en nomineringsstämma och röstar fram den slutliga listan. Nomineringsstämmor kan vara lugna, men också helt kaotiska.
Jag går normalt bättre i de riktiga valen än i de interna provvalen. 2022 kom jag som sagt på 17e plats i provvalet och hamnade på plats 19 efter en väldigt lång nomineringsstämma. I valet till Uppsala kommun blev jag den 8e mest kryssade. En välvillig tolkning är att jag är populär bland väljarna.
I årets provval hamnade jag på plats 14. Nomineringskommittén har dock föreslagit mig till plats 7. Jag har inte fått någon motivering, men accepterade, inte utan överraskning, nomineringen.
Om det här någotsånär överlever nomineringsstämman så är det ett stort ansvar. Jag kan ta med mig mitt utifrånperspektiv ned på KF-salens golv, men om delegaterna på stämman ger mig förtroende så blir jag en del av systemet. Oavsett är mitt mål att verka för småhus istället för höghus och lärdomsstad istället för spårvägsstad.
I veckan gjorde jag min första insats i kommunfullmäktiges talarstol. (Tack för bilden Markus!) Att det dröjt lite är egentligen inte så konstigt - dels är jag är ersättare, så när jag kliver in är lite förutsägbart, och dels är jag bara ersättare i min nämnd, så det finns andra moderater utsedda att föra partiets talan i t.ex. byggfrågor.
En väg runt det här är att passa på att skicka in en fråga vid något tillfälle då jag faktiskt tjänstgör. Frågan tas då upp vid nästa möte en månad senare.
Sagt och gjort - till kommunfullmäktiges marsmöte skickade jag in en fråga om styrets byggplaner i sydöstra Uppsala till själva kommunstyrelsens ordförande.
Min fråga är enkel: Är majoritetens plan fortfarande att bygga 21.500 nya bostäder i sydöstra Uppsala? Bakgrunden är ett enkelt räkneexempel: 21.500 bostäder på 250 hektar (500 fotbollsplaner) blir ungefär 86 bostäder per hekar i genomsnitt, men nu när man börjar bygga en tät “nod” (Sävja stadsdelsnod) så ligger den bara på 88 bostäder per hektar. Alltså måste man antingen bygga jämntjockt (vilket inte är vad den fördjupade översiktsplanen säger) eller överge målet om 21.500 bostäder i sydöstra Uppsala.
Svaret var att målet 21.500 kvarstår samt att bebyggelsen kommer att bestå av två- till femvåningshus. Du kan lyssna på frågor och svar här. Det var ett tydligt svar som tyvärr inte går ihop eftersom:
Med tanke på storleken på den organisation som jobbar på det här projektet samt det 100-tals miljoner som redan lagts på konsulter för att planera byggandet så kan kommunstyrelsens ordförande, som även leder kommunens mark och exploateringsutskott, inte veta att det här inte går ihop.
Ännu konstigare blev det dagen efter då lokalpartiet UP valde att visa upp sitt “hemliga avtal” med socialdemokraterna från 2022. (Överenskommelsen går i stort ut på att UP röstar med S mot att UPs ordförande fått ett välbetalt jobb i kommunen, men detaljerna har tidigare varit “hemliga”.) I den version av avtalet som UP nu publicerat finns följande punkt med: “Minskade bebyggelseplaner i södra stadsdelarna.”
Min slutsats av allt detta är att S, V, MP, och L står fast vid sitt mål på 21.500 bostäder, men planerar för en täthet som inte kommer att nå det målet och dessutom har S ingått ett “hemligt” avtal om att inte nå målet de står fast vid. Mål, verklighet, och hemliga avtal verkar inte hänga ihop.
Jag antar att jag skulle kunna skicka in ytterligare i fråga, eller kanske göra det hela till en interpellation. För att nå fler än de som lyssnar på kommunfullmäktiges (faktiskt ganska långsamma) möten borde jag kanske skriva i lokaltidningen istället. Eller så får jag skissa ihop ett eget förslag där siffrorna faktiskt stämmer.
Decembermötet i kommunfullmäktige hölls strax före lucia, så naturligtvis blev det paus för luciatåg (som man tyvärr inte fick fotografera). Lagom många av våra ledamöter var frånvarande, så jag fick sitta nere på golvet nästan hela tiden. Det är bättre bord där nere där de ordinarie ledamöterna sitter, annars är den enda skillnaden att jag är med och trycker på röstningsknappen på min iPad. Eftersom jag inte leder, eller ens är ordinarie, i någon nämnd eller bolag så är jag mest med och trycker på knappar.
Frågor ställdes om övergreppen i äldrevården. Under det nuvarande styret har man rekryterat våldtäktsmän, ignorerat varningar, mörklagt övergrepp, och vägrat gå med på en extern, oberoende utredning. Svaret var att ingen kommer att avgå, inget ansvar kommer att utkrävas, och det största problemet är att det är synd om medarbetarna.
Oväntat intressant blev frågan om uppdatering av de lokala ordningsföreskrifterna. Centerpartiet motionerade i maj 2023 om att det generella alkoholförbudet i centrala Uppsala skulle upphävas så att man på vackra dagar ska kunna ha “picknick med ett glas vin i någon av stadens parker”. Drygt 18 månader senare återkom styret med förslaget att motionen kan besvaras med en föredragning om styrets mycket bättre förslag om att tillåta alkoholförtäring i Stadsträdgården och Observatorieparken, men bara från sju på morgonen till midnatt.
Centerpartiet tyckte att deras eget förslag var bättre. Moderaterna gillade centerns förslag och ville dessutom förbjuda både lustgas och tiggeri. Sverigedemokraterna ville få dricka sprit hela nätterna (“till solens uppgång som ett fredligt motstånd mot sosseriet”, synade Moderaternas tiggeriförbud, och höjde med tillståndskrav för gatumusik. Vänsterpartiet stödde moderaternas lustgasförbud, tyckte att moderaterna som brukar gilla trygghet borde vara mot alkohol, samt påpekade att man inte kan förbjuda fattigdom. Miljöpartiet föreslog kul utan alkohol. Liberalerna menade att man helt tappat bort barnkonventionen, att man skulle tänka på barnen, och att alkohol och roligt inte hör ihop. Slutligen ville Sverigedemokraterna även förbjuda katter på offentliga platser, Liberalerna ville tillåta tiggeri, och Utvecklingspartietuppsalademokraterna tyckte att man skulle dricka på restaurang för att stötta det lokala näringslivet.
Därefter röstades styrets förslag igenom.
Jag har inte riktigt förstått när de nya ordningsföreskrifterna börjar gälla, så jag vet inte när vi kan ha den första picknicken.
Plan- och byggnadsnämndens novembersammanträde var både snabbt och artigt. De enda ärenden som egentligen diskuterades hade redan varit uppe i nämnden och ingen hade ändrat åsikt sedan sist.
I Sunnersta, en väl fungerande stadsdel med mestadels egna hem, vill de rödgröna och liberalerna bygga höghus. Frågan var uppe 2022 när planbesked skulle ges och redan då reserverade M, C, KD sig med “att förslag till att påbörja detaljplanearbetet utgår för att omarbeta förslaget med färre antal bostäder, i en annan typ av bebyggelse med fler småhus…” Majoriteten har nu ändrat sig från att trycka in 800 bostäder på området till att trycka in 700, men resultatet blir detsamma.
Med en täthet på 27 bostäder per hektar är det avsevärt tätare än det betydligt mer rimliga småhusområde som man planerar intill gula stigen i Valsätra (9 bostäder per hektar). Jämförelsen med Valsätra är relevant eftersom båda platserna ligger nära Natura 2000-området kring gula stigen och i Norra Sunnerstas fall även när Årike Fyris. Eftersom två förskolor ska få plats så kan man tänka sig att en fjärdedel så tätt, eller totalt 200 bostäder skulle vara rimligt.
I Uppsala byggs som bekant väldigt få småhus. Om vi vinner valet innan detaljplanen vunnit laga kraft så får vi försöka få den nya bebyggelsen att likna den gamla. Sunnersta är ett väl fungerande område, och fler människor bör få möjlighet att bo i väl fungerande områden. Därför vill vi se att det byggs mer av det som fungerar.
Det andra ärendet som diskuterades var cykelvägen till Ulva Kvarn. Cykelvägen har tydligen diskuterats till och från sedan 1994, och verkar (om man bortser från att det här tydligen ska göra Uppsala klimatneutralt till 2030) som både trevlig och funktionell.
Tyvärr har man inte lyckats komma överens med de 26 markägarna. De rödgrön vill dra cykelvägen längs ån för att öka rekreationsvärdet, men markägarna tycker den kan gå längs den existerande vägen. För att öka rekreationsvärdet tänker man därför expropriera marken längs ån. Och då har ju inte ägarna längre så mycket att sätta emot. Uttrarna kommer däremot att få en utterpassage.
Till plan- och byggnadsnämndens septembersammanträde finns ingen sverigedemokrat på plats så jag får tjänstgöra på deras mandat. Jag har inte slutat äta sill.
ICA vid Torbjörnstorg kommer upp som första informationspunkt. Det verkar inte bli någon tillfällig mataffär på platsen under ombyggnaden. Alla är fortfarande pigga och debattsugna.
Socialdemokraterna känner sig hotade! Varför vägrar ICA att sammarbeta? Efter 10 år av kommunalt S-styre ställer de sig frågan vem som egentligen är ansvarig.
Uppsalatomtarna (utvecklingspartietuppsalademokraterna) håller först med S, men kommer plötsligt på att de är för marknadsekonomi och föreslår att kommunen ska “sätta upp ett samtal” mellan exploatören och ICA.
Mina kamrater i moderaterna påpekar att bolaget sålts sedan kommunen gav tillstånd för ett sexvåningshus och att det köpande bolaget i första hand är ansvariga mot sina aktieägare.
I Valsätra ska det byggas småhus. Ett 50-tal hus ska byggas och en stor del av marken säkerställs som naturmark. 100 samrådsyttranden som stadsbyggnadsförvalningen har sammanställt och bedömt har kommit in. I stort är det här en rimlig expansion och mycket trevligare än de 100-tals nya lägenheter som flög förbi under mötet. Kanske kan den vara en förebild för expansionen i Sävja och Bergsbrunna?
Kommunfullmäktige inleddes med fyra timmars bokslutsdebatt. Den finns inspelad. Som en service till mina väljare erbjuder jag en relativt subjektiv sammanfattning:
Efter bokslutsdebatten var det dags för frågor:
Under interpellationsdebatten diskuterades snöröjning. Alla var överens om att de snöar olika mycket olika år. (Jag tror till och med att vi fick se en graf på det.)
Slutligen slogs två punkter ihop för en debatt om ifall LOU (lag om offentlig upphandling) eller LOV (lag om valfrihetssystem) ska gälla för äldreomsorg och särskilda boenden. Många är väldigt bra på de här frågorna. (Jag är inte en av dem.)
I LOV väljer medborgaren själv utförare och alla utförare som möter kommunens krav och godtar ersättningen får etablera sig. Med LOU upphandlar kommunen platser. Förslaget från de rödgröna var att Uppsala kommun skulle sluta med LOV och övergå till LOU eftersom köerna nu är borta och kommunen har stora kostnader för tomma platser i äldrevården när medborgarna väljer andra utförare. Debatten blev lite extra förvirrad eftersom båda sidor argumenterade för ökad valfrihet. Vänsterpartiet insisterade att det här inte var en del av en socialistisk konspiration. Resultatet blev återremiss.
Till Uppsala kommuns plan- och byggnadsnämnds aprilmöte kom ingen Sverigedemokrat. Enligt de mystiska regler som styr beslutfattandet i lärdomsstadens nämnder fick jag därmed tjänstgöra med rösträtt. Eventuellt röstade jag åt Sverigedemokraterna.
Mötet inleddes med information om “Hur ska trafiken ordnas i Uppsala stad” och “Trafiknätsplanen”. I korthet verkar man ha ganska många heltider som funderar på hur resorna i kommunen ska fungera de närmaste 50 åren, hur snabbt man kan minska bilresorna i kommunen från 32% till 17%, hur blir man en bättre cykelstad, och hur ska spårvagnarna åka runt i den 5-kärniga staden.
202 nya bostäder påbörjades i kommunen i mars 2024.
I en käck och mycket positiv presentation fick vi höra att Seminarieparken äntligen skulle utvecklas. Parken har uppfattats som en park, men var inte en park. Nu när det ska byggas höghus i parken så blir parken en park. Det blir nog, efter omständigheterna, bra. De nya husen är inte aggressivt fula.
Vi informerades om att gråt och förtvivlan från medborgare kan försök till vara otillåten påverkan.
En statlig byggkontrollutredning föreslår att Plan- och bygglagens kontrollregelverk förbättras för stora hus så att taken inte ramlar in. Vi instämmer.
Parkeringar vid BMC ska tas bort. I framtiden vill ingen ha bil och kollektivtrafiken på platsen anses god. Akademiska hus ansöker ändå om att få fortsätta med den tillfälliga parkeringen till 2029. Förvaltningen avstyrker eftersom det inte är ett tillfälligt behov. Men till och med de rödgröna hade insett att man inte kan jävlas hur mycket som helst ens med forskare och doktorander, så parkeringen får fortsätta en stund till. (Det här är en del av en större trend där parkeringar ska tas bort av politiska skäl, men verkligheten kommer emellan.)
På Kvarngärdet vill en markägare bygga bostadsrätter istället för det parkeringshus man lovade bygga för att få bygga bostadsrätter på alla de tidigare parkeringarna. Förvaltningen rekommenderar ett nej eftersom boendemiljön blir dålig. Och barnkonventionen. Tyvärr gick förändringen igenom.
I kvarteret Lindormen (mellan Svartbäcksgatan och ån norr om S:t Olofsbron) ska det byggas 14 nya bostäder. Hundra sidor instruktionen beskriver hur man måste bygga för att få “småskalig karaktär” och att fönstren måste ha “fast profilerad spröjs i ytterbågen”, osv. Det är svårt att inte reflektera över hur mycket bättre andra områden (Bäcklösa, etc) hade kunnat bli om de visats samma omsorg. Men det här blir nog bra - det enda som gör mig fundersam är att man nu bygger privatbostäder i ett område som innerstadsstrategin pekar ut för "hög koncentration av stadsliv som fortsätter att utvecklas". Har man bestämt sig för om det är dunka dunka eller privat innergård som man vill ha?
Spårvagnsbeslutet har hackats upp i ett 20-tal delar. Ytterligare en del röstades igenom. Vi reserverade oss men vi förlorade valet och Liberalerna har bytt sida. Lätt uppgivet kan jag inte låta bli att reflektera över att det i alla fall är mycket bättre med spårvagn från centrum till Gottsunda än från Bergsbrunna till Gottsunda. (Men finns det ingen på förvaltningen som äger en linjal? Om de absolut måste bygga en jättedyr spårvagn kan de väl bygga en bra jättedyr spårvagn?)
Slutligen har en bostadsrättsförening uppfört en stödmur i enlighet med bygglov, men utan startbesked och får 30 tusen i böter.
I snart 18 månader har jag nu tjänstgjort som ersättare i opposition i Uppsalas plan- och byggnadsnämnd. I Uppsala byggs det mycket, men det är stora frågor som i hanteras i budgetstarka nämnder som som kommunstyrelsen och dess sägenomspunna mark- och exploateringsutskott.
I plan- och byggnadsnämnden gör vi andra saker. Som att dela ut byggsanktionsavgifter. Byggsakntionsavgifter är en sorts böter som delas ut till som gjort fel i byggfrågor, någon kan ha fått feeling och byggt lite ny ventilation genom brandcellerna eller låtit bli att hålla hissarna säkra.
Tyvärr ser ett alltför vanligt ärende ut så här:
Avgiften är alltid uppenbart orimlig. En bot i storleken parkeringsböter vore möjligen rimligt för ett inte skickat in rätt papper i rätt tid.
Plan och bygglagen ger dock en möjlighet:
“En byggsanktionsavgift får i ett enskilt fall sättas ned om avgiften inte står i rimlig proportion till den överträdelse som har begåtts. Avgiften får sättas ned till hälften eller en fjärdedel.
Vid prövningen enligt första stycket ska det särskilt beaktas om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet eller om överträdelsen av andra skäl kan anses vara av mindre allvarlig art.”
Jag föreslår till förvaltningens och majoritetens förfäran alltid nedsättning till en fjärdedel. Det är naturligtvis otillräckligt - lagen måste uppdateras med en parkeringsbotsnivå. Undrar hur man ändrar en lag?
Vi är nu halvvägs in i timme sju av kommunfullmäktige. Många är borta idag, så jag har flyttat ner på golvet.
Frågorna är inte ointressanta. Ska studieförbunden behöva redovisa hur de använder bidrag från kommunen? Ska Skaris rivas, förfalla, eller rustas upp? Varför tillsätter majoriteten ett kommunalråd som intensivt hävdar att han är i opposition på en av majoritetens platser? (Tidigare tillsättningar har underkänns i domstol.) Bör vi snabbt skapa ett naturreservat mot försvarsmaktens rekommendation? Får man lägga ner spårvagnen och använda pengarna till vård, skola och omsorg? Eftersträvar moderaterna att sänka kraven och höja ersättningen till sina vänner riskkapitalisterna? Osv. Osv.
Däremot är själva skådespelet i kommunfullmäktige tröttsamt. Debatterna är långa och följer till 99% det i förhand utskickade materialet. Alla beslut är helt enligt plan. Jag är inte säker på att jag gör någon nytta här.
Måndagens möte i kommunfullmäktige inleddes med 6½ timmes debatt om kommunens årsbokslut. Vid det laget hade både socialdemokraternas och moderaternas ledande kommunalråd lämnat mötet för att flyga till Berlin.
Debatten låter som om valrörelsen aldrig slutat, men det finns inte längre några väljare som lyssnar. Om hyrsjuksköterskor är slöseri eller bättre arbetsvillkor diskuterades. Utvecklingspartiet Demokraterna gjorde några slumpmässiga inlägg om AI. Lokaltidningen sammanfattade debatten i tre meningar.
De sista 2½ timmarna ägnades åt frågor, interpellationer, och motioner. Interpellationer och motioner bereds av kommunstyrelsen, medan frågor ställs och besvaras direkt på plats - men utan debatt. Det finns en hel del motioner kvar som förra mandatperioden lades fram av Feministiskt Initiativ eller politiska vildar som inte längre finns kvar i kommunfullmäktige. SD menade att deras motioner hanteras väldigt långsamt och att miljöpartiets motioner fått en gräddfil. Socialdemokraterna uppmanade SD att skriva bättre, mindre grumliga motioner.
Som tredjereserv lämnade jag under mötets nio timmar aldrig avbytarbänken. Eventuellt är den här typen av möten en ritual som förlorat sin mening. Kanske är de en relik från en tid med dokument i pärmar, bakelittelefoner och utbåtskränkningar.
Sunnersta är ett trevligt och väl fungerande område. Det är ett lugnt område och här erbjuds just den typen av boende som flest efterfrågar - ett eget hem på egen tomt. Många vill flytta hit och fler borde ges den chansen. När de flyttat hit frigörs andra bostäder och flyttkedjorna gör att ännu fler kan flytta till nya boenden.
Tyvärr är nuvarande förslag som bygger på det planbesked som Uppsalas rödgröna majoritet drivit igenom väldigt fokuserat på att det ska byggas högt och tätt. Det är extra sorgligt eftersom det nyligen prövats i Bäcklösa alldeles intill. Kommunens egna texter beskriver trångboddhet, störningar, slitage, otrygghet och nedskräpning samtidigt som UNT skriver om otrygghet (UNT 7/8-22, 16/1-22, etc), socioekonomiska utmaningar (UNT 1/5-22), och besvikelse (UNT 27/12-21). Utöver detta har områdets planering skapat stora parkerings och trafikproblem.
Därför har jag lånat en av kartorna ur planbeskedet och gjort ett eget förslag på hur Sunnersta kan byggas ut åt norr på ett sätt som vare sig gör avkall på trygghet eller trivsel. Jag har utgått från följande:
Då blev kartan så här:
Resultatet blir ungefär 250 bostäder istället för 800. Jag misstänker att priset Akademiförvaltningen kan sälja marken för då går ner. Men det vore bra för Uppsala.
I torsdags bjöd föreningen Vårda Uppsala och Folkuniversitetet in till panelsamtal om medborgarinflytande i planeringen av framtidens Uppsala. Ett knappt tiotal andra föreningar, från Nåntuna, Lutagen, Eriksbergs, osv, backade upp. Det behövs antagligen - kommunen har tydligen kring 600 heltider som jobbar med de här frågorna. Det blir, som en av föreningsföreträdarna sa, inte tid för tacofredag om man ska sätta sig in i kommunens byggplaner på fritiden.
Inbjudna till panelen var (ungefär) presidierna i kommunens Mark och exploateringsutskott och Plan och byggnadsnämnd. Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna fick vara med, men Utvecklingspartiet demokraterna (UP) fick sitta i publiken.
Grundproblemet är att MEX bara påverkas av allmänna val. PBN måste enligt plan och byggnadslagen (PBL) genomföra medborgardialoger, men i ett väldigt sent skede av processen. Först när översiktsplan, fördjupad översiktsplan, markköp, och planbesked är klara startas arbetet med detaljplanen där medborgardialog är ett steg.
Det finns inga formella krav på medborgardialogen, det kan t.ex. vara ett informationsmöte med utrymmer för enstaka frågor och svar på slutet, men det finns ett beslut från 2017 om att förbättra medborgardialogen. Jag har dock svårt att se att det kan förändra något. Kanske är den döda länken till “Kommunens styrdokument om hot, hat och våld mot förtroendevalda” en ledtråd? Man vill kanske hitta ett sätt att minska medborgarnas ilska?
Ett hundratal åhörare fanns på plats. Extra stolar ställdes ut, men det var inte trångt. Det var ganska gråhårigt. Socialdemokraterna påpekade att det är “en viss typ människor” som kommer på den här typen av möten och Vänsterpartiet hade gärna sett fler invandrare på plats. Moderaternas representant tyckte däremot att de som kommit dit kunde sträcka på sig och vara stolta över att de tog ansvar för samhället vi lever i. Jag tänkte på Aaron Sorkins “Decisions are made by those who show up” från West Wing. Jag har saknat Sorkin.
I övrigt kunde partiernas ståndpunkter helt subjektivt sammanfattas ungefär så här:
Personligen tror jag att en seriös diskussion om kommunens byggplaner fungerar bättre i valrörelsen än i en “medborgardialog” vars status är minst sagt otydlig. Tyvärr är Uppsala kommun så stor att även stora exploateringsplaner riskerar att försvinna i valbruset.
Det var åtta år sedan jag senast började i en nämnd och den här gången hittade jag till lokalen. Antingen är plan- och byggnadsnämnden något mer välorganiserad än Idrotts- och fritidsnämnden eller så har kommunen utvecklats. Kanske båda? Nu startade vi med en heldags utbildning och erbjöds i förväg webbutbildningar om att sitta i en plan- och byggnadsnämnd på Boverkets hemsida.
Ordningskänslan bryts dock snabbt när rummet blir varm utan att ventilationen i det nybyggda stadshuset kan göra något åt saken, de snygga lamporna hänger så lågt att de blockerar sikten mot de slides som visas, och vägguttag saknas.
Ändå. Det här är en tung nämnd. Vi är på rörelsens hemmaplan - här ska samhälle byggas. Många har suttit länge i nämnden. På den röda sidan kommer folk från Hyresgästföreningen och på den blå sitter folk i styrelsen för byggbolag. Stämningen är god. Yrkespolitikerna känner varandra sedan tidigare. Från mitt parti är jag yngst och den ende som är ny.
Till skillnad från för åtta år sedan är jag inte ledamot utan bara ersättare i den här nämnden. Det ger mig insyn och yttranderätt, men jag kan inte yrka eller reservera mig. Till min förvåning kan jag däremot lämna ett “särskilt yttrande” till protokollet. Förutom alldeles innan jag avgår i protest mot någon form av nytt miljonprogram ser jag inte när det här särskilda yttrandet skulle passa in, men vem vet?
Juridik, planprocess, arkiteturpolicy, mutor, delegering, och mycket mer gicks igenom. Nämnder existerar egentligen mest för att avlasta kommunfullmäktige med mindre frågor. Större frågor tas i kommunfullmäktige, en distinktion som kan bli mycket viktig eftersom de rödgröna har egen majoritet i nämnden, men behöver Utvecklingspartisternas stöd för att vinna omröstningar i KF.
Det mest spännande jag fick lära mig om under utbildningsdagen var planbesked. Plan och byggnadsnämnden ägnar sig åt två saker: detaljplaner och planbesked. Innan man börjar med detaljplaner, där samråd ingår och som kan leda till bygglov och byggande finns ett mindre känt steg som bara heter “tidigt skede”. I korthet begär den som vill få till eller ändra en detaljplan ett planbesked varpå kommunen måste svara inom fyra månader.
Ett planbesked kostar drygt 30kkr, är inte bindande och kan inte överklagas. Däremot är det en ganska detaljerad beskrivning av byggbolagets exploateringsförslag. (Bild nedan.) Medborgardialog är frivilligt i det här skedet, och måste i så fall bekostas av den som begärt planbeskedet. Efter fyra månader står vi nu där med en skiss som exploatören och kommunen är överens om - därefter börjar den officiella planläggningen med samråd, etc.
Jag tror att det här är källan till att många medborgare känner sig överkörda, men också anledningen till att politiker, tjänstemän, och exploatörer gnäller om att medborgarna är utvecklingsfientliga och bromsar byggprojekt.
Det verkar dock finnas en vilja hos förvaltningen att stärka medborgarperspektivet i stadsbyggandet. Vi får se hur det går.