Till Uppsala kommuns plan- och byggnadsnämnds aprilmöte kom ingen Sverigedemokrat. Enligt de mystiska regler som styr beslutfattandet i lärdomsstadens nämnder fick jag därmed tjänstgöra med rösträtt. Eventuellt röstade jag åt Sverigedemokraterna.
Mötet inleddes med information om “Hur ska trafiken ordnas i Uppsala stad” och “Trafiknätsplanen”. I korthet verkar man ha ganska många heltider som funderar på hur resorna i kommunen ska fungera de närmaste 50 åren, hur snabbt man kan minska bilresorna i kommunen från 32% till 17%, hur blir man en bättre cykelstad, och hur ska spårvagnarna åka runt i den 5-kärniga staden.
202 nya bostäder påbörjades i kommunen i mars 2024.
I en käck och mycket positiv presentation fick vi höra att Seminarieparken äntligen skulle utvecklas. Parken har uppfattats som en park, men var inte en park. Nu när det ska byggas höghus i parken så blir parken en park. Det blir nog, efter omständigheterna, bra. De nya husen är inte aggressivt fula.
Vi informerades om att gråt och förtvivlan från medborgare kan försök till vara otillåten påverkan.
En statlig byggkontrollutredning föreslår att Plan- och bygglagens kontrollregelverk förbättras för stora hus så att taken inte ramlar in. Vi instämmer.
Parkeringar vid BMC ska tas bort. I framtiden vill ingen ha bil och kollektivtrafiken på platsen anses god. Akademiska hus ansöker ändå om att få fortsätta med den tillfälliga parkeringen till 2029. Förvaltningen avstyrker eftersom det inte är ett tillfälligt behov. Men till och med de rödgröna hade insett att man inte kan jävlas hur mycket som helst ens med forskare och doktorander, så parkeringen får fortsätta en stund till. (Det här är en del av en större trend där parkeringar ska tas bort av politiska skäl, men verkligheten kommer emellan.)
På Kvarngärdet vill en markägare bygga bostadsrätter istället för det parkeringshus man lovade bygga för att få bygga bostadsrätter på alla de tidigare parkeringarna. Förvaltningen rekommenderar ett nej eftersom boendemiljön blir dålig. Och barnkonventionen. Tyvärr gick förändringen igenom.
I kvarteret Lindormen (mellan Svartbäcksgatan och ån norr om S:t Olofsbron) ska det byggas 14 nya bostäder. Hundra sidor instruktionen beskriver hur man måste bygga för att få “småskalig karaktär” och att fönstren måste ha “fast profilerad spröjs i ytterbågen”, osv. Det är svårt att inte reflektera över hur mycket bättre andra områden (Bäcklösa, etc) hade kunnat bli om de visats samma omsorg. Men det här blir nog bra - det enda som gör mig fundersam är att man nu bygger privatbostäder i ett område som innerstadsstrategin pekar ut för "hög koncentration av stadsliv som fortsätter att utvecklas". Har man bestämt sig för om det är dunka dunka eller privat innergård som man vill ha?
Spårvagnsbeslutet har hackats upp i ett 20-tal delar. Ytterligare en del röstades igenom. Vi reserverade oss men vi förlorade valet och Liberalerna har bytt sida. Lätt uppgivet kan jag inte låta bli att reflektera över att det i alla fall är mycket bättre med spårvagn från centrum till Gottsunda än från Bergsbrunna till Gottsunda. (Men finns det ingen på förvaltningen som äger en linjal? Om de absolut måste bygga en jättedyr spårvagn kan de väl bygga en bra jättedyr spårvagn?)
Slutligen har en bostadsrättsförening uppfört en stödmur i enlighet med bygglov, men utan startbesked och får 30 tusen i böter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar