(Tidigt) morgonmöte med boende och aktivister i Ulleråker

Det finns olika sorters morgonmöten. Strax före soluppgången i tisdags var jag i Ulleråker för att träffa aktivister och boende som blockerar grinden i ett stängsel. Det var kallt, men jag hade med mig en kaffetermos.

Bakgrunden är ganska enkel. Kommunen vill hugga ner en gammal tallskog för att bygga miljonprogramsinspirerade 14-våningshus. Detaljplanen har vunnit laga kraft, men en fridlyst skalbagge har hittats. De boende vill ha en dialog om områdets framtid - de vill bevara mer av grönområdena och undrar om det inte vore bättre med femvåningshus som liknar de som redan finns på platsen.

Kommunens tjänstemän har meddelat att träden ska ner, skalbagge eller inte. Avverkningsentreprenörer vill att aktivisterna ska sluta sitta i vägen för grinden, men aktivisterna flyttar sig inte eftersom “det pågår ett lagbrott där inne”.

Under mitt besök kom vare sig tjänstemän eller skogshuggare förbi så dramat stannade på mycket låg nivå. Men, den efterfrågade dialogen kunde jag ju åtminstone påbörja. (Jag är tydligen den första och enda politiker som visat intresse.)

Ulleråker skulle ursprungligen får 8000 nya bostäder (ungefär ett nytt Knivsta kommun som UNT skrev 2014). Det hela skulle vara klart 2026, men verkar inte ha kommit igång. Kanske för att Ulleråker tydligen inte räknas in i (det sägenomspunna) “Uppsalapaketet” och dess 55,000 nya bostäder.

Jag tycker att det finns två anledningar förnya dialogen och planeringen för Ulleråker:

• Cinnoberbaggen. Kommunen ska inte bryta mot lagen. Enligt planerna ska alla träd ut till Dag Hammarskjölds väg bort, men om lagen säger att de måste bevaras och då måste planerna göras om.
• Uppsalas byggvision har kraschat. Första testet att bygga blandat för en modern, kreativ medelklass som gillar bilpooler, lådcyklar, och klimatsmarta hem har testats i Bäcklösa och kraschat totalt. Långt över hälften av bostäderna har givits till förturskön vilket gjort bostadsrätterna osäljbara. De inflyttade känner sig lurade när planerade grönytor blir parkeringsplatser. Området som skulle vara skyltfönstret för det nya Uppsala präglas av trångboddhet, parkeringsöken, otrygghet och extrem förslitning.

Sextiofyra Nåntunabackar och sen då?

I veckan kunde man i lokaltidningen se ett socialdemokratiskt kommunalråd presentera sitt “sista bud” om miljonprogramsplanerna i sydöstra Uppsala. Antalet småhus har nu ökat till 5000, men ett nytt Sundsvall ska fortfarande klämmas in mellan villorna i Bergsbrunna och naturreservatet Lunsen.

Det svårt att inte lägga märke till att socialdemokraterna inte är ute i sydöstra Uppsala när de presenterar sina byggplaner. Istället för att berätta om hur bra nybyggena kommer att bli, står man inne på stationen och berättar man att lovat socialdemokrater i staten att bygga massor av höghus. Därför väljer man också att ignorera medborgardialogen.

Låt oss ta en titt på de där 5000 småhusen. Tidigare pratade kommunen om “egna hem” där man räknade in lägenheter på bottenvåningen av 12-våningshus. Nu verkar man ha tonat ner desinformationen lite och skriver på sidan 25 i handlingarna att “Med småhus menas fristående småhus, parhus, kedjehus och radhus.”

Nåntuna Backe är ett trevligt småhusområde i sydöstra Uppsala. Jag räknar till ungefär 75 bostäder i området. Jag har tagit kommunens karta över området och klistrat in så många Nåntuna Backe som jag kan. Det blev 16 nya “Nåntunabackar” med totalt 1200 nya bostäder. Om allt ska vara klart till 2050 så krävs en Nåntunabacke vart annat år, vilket kanske är ok när ett område växer.

Ni kanske ser ett problem? All mark är slut och vi har inte fått in våra 5000 småhus ännu. Som tur är Nåntuna Backe inte ett jättetätt område - det skulle kanske gå att fyrdubbla antalet småhus per Nåntunabacke? Vi pratar ju om ett genomsnitt och med några radhuslängor kan vi nog få in fler bostäder utan att kompromissa alltför mycket med trivseln.

Vi har glömt en sak till: höghusen. Totalt ska ju 21,500 bostäder får plats i sydöstra Uppsala. Vi måste också få plats med strax över 1000 lägenheter (35 femvåningshus med tre trappuppgångar) i varje Nåntunabacke.

Nu börjar det bli trångt. Istället för det som vi vet fungerar och blir bra, 75 småhus i Nåntuna Backe, så har vi 300 småhus och 35 höghus på samma yta. Tyvärr är vi inte klara ännu. Ett samhälle är inte bara förvaring av människor, vi behöver skolor, fotbollsplaner, teatrar, badhus, arbetsplatser, osv. Nu är det trångt. Kanske är det miljonprogramstrångt?

Det är ganska uppenbart att det här inte kommer att funka. De rödgröna har satt kvantitet före kvalitet och resultatet blir därefter. Det här är helt enkelt ett dåligt förslag och det är därför man pratar om fyrspår istället för om höghus.

Genom att bara säga sanningen har vi fått socialdemokratin på defensiven. Medan vi är ute och pratar med människorna i södra Uppsala så står de rödgröna kvar på perrongen. Tåget har gått och allt de säger är att de lovat sina vänner i Stockholm att bygga höghus. Uppsala förtjänar bättre.

Fyra spår bra, miljonprogram dåligt

Jag är emot byggandet av ett nytt miljonprogram i sydöstra Uppsala. Därför får jag också (särskilt sista veckan) frågan om jag därmed även är mot fyra järnvägsspår till Stockholm.

Frågan innehåller en falsk dikotomi. Fyrspårsöverenskommelsen handlar i grunden om att staten åtar sig att bygga mer transportinfrastruktur om kommunerna Knivsta och Uppsala åtar sig att ge plats för folk att bo och fortsätta växa. Rimligt så långt. 20 tusen till trettiotusen nya bostäder i Uppsala kommun fram till 2050 är inte orimligt.

Därefter packades en massa ytterligare rödgrönt trams in i avtalet. I Uppsala måste bostäderna vara små lägenheter i höghus inträngda mellan ett villaområde och ett naturreservat. Och naturligtvis hyresrätter utan parkering. För att vilseleda kallade man lägenheter i bottenplan för “egna hem”. (Fem nya Gottsunda i skogen som lokaltidningen skrev.)

Det är inget problem att vara för fyra spår och ett växande Uppsala utan att gilla uppsalapaketets rödgröna krumbukter.

Knivsta fick ett liknande “erbjudande”. Först sa moderaterna i Knivsta ja. Sedan halverades moderaterna i valet. Därpå sa Knivsta kommun nej tack.

Så innan frågan återkommer till oss i Uppsala bör staten först berätta hur man kommit överens med Knivsta kommun - eller hur man tänker dra de nya spåren runt Knivsta kommun.

Moderaterna i Uppsala (och Knivsta) borde naturligtvis aldrig varit del av de här byggplanerna. Likt våra partivänner i Solna och på Lidingö bör vi säga ja till grönska och nej till miljonprogram.

Det borgerliga alternativet är tydligt. Det finns en efterfrågan på småhus i hela landet, och i sydöstra Uppsala kan t.ex. Nåntuna Backe tjäna som förebild. Jag vill att familjer ska ha möjlighet att flytta till ett eget hus som de äger själva. Om det byggs en ny station vid Bergsbrunna bör en tätare trädgårdsstad kunna anläggas kring stationen.

Några av de närmaste trettio årens trettio tusen bostäder kan mycket väl hamna i södra Uppsala, men många bör också hamna t.ex. kring existerande järnvägsstationer. På så sätt drar vi nytta av fyrspåret och uppfyller avtalets anda (utan de rödgröna ångestdelarna).

Ryktet säger dock att den kommunpolitiker som ens överväger att, likt Knivsta, skaka på huvudet och lägga miljonprogramsplanerna åt sidan riskerar att bli uppkallad till slottet för att få skäll. Men personligen är jag hellre populär i stugorna än på slottet.

Vaddå omtag?

I juni, strax innan sommarstiltjen drog in över landet, annonserade moderaterna i Uppsala att man vill se ett “omtag” i byggplanerna för sydöstra Uppsala. Partiets förklaring är reaktiv, man vill lyssna på det kraftiga motståndet från närboende.

Socialdemokraterna, som moderaterna i Uppsala tidigare varit i “byggallians” med, är arga och förvirrade - alla vet ju att medborgardialoger bara är envägskommunikation. Är det rödgröna prestigeprojektet “Uppsalapaketet” nu verkligen i fara? (Personligen tycker jag att byggplanerna i sydöstra Uppsala skulle ha övergivits för länge sedan.)

Exakt vad “omtaget” innebär är lite otydligt, men fem punkter har antagits av den moderata kommunfullmäktigegruppen:

1. Minskat antal bostäder och lägre täthet. Det liggande förslaget fokuserar på små hyresrätter i höga hus som står tätt utan tillgång till parkering. Att minska tätheten är rimligt, och eftersom ytan är bestämd sedan tidigare så minskar därmed även antalet bostäder.
2. Fördubbla andelen småhus och minska andelen höga hus. Lite upprepning, men det liggande förslaget innehåller inga egentliga småhus, men 2000 lägenheter i bottenplan ska kallas “egna hem” och dessutom ska 3000 stadsradhus (även de kallade egna hem) byggas. Det är bra om vi överger nyspråket, det får oss bara att verka fåniga och manipulativa. Jag hoppas att småhusen nu är fristående enfamiljshus på egen tomt, men att dubbla noll ger ju fortfarande noll så lite orolig är jag.
3. Bättre anpassning och ökad respekt för befintlig bebyggelse. Eftersom man ville komma igång med tiovånings hyreshus inne bland villorna redan innan valet så är det här en viktig punkt. Vi ska inte förstöra väl fungerande villaområden bara för att sossarna älskar miljonprogram.
4. Börja utveckla vid stationsläget. En rimlig tanke. Om det verkligen byggs en ny station vid Bergsbrunna (2037 har nämnts) så är det rimligt att, likt i tex Fålhagen, bygga höghus kring stationsläget. Kommunen har tidigare i sin kommunikation lovat att allt ska kunna nås inom fem minuter, vilket naturligtvis är lögn, men optimistiskt räknat kan man kanske gå 500 meter på fem minuter. Det ger oss en cirkel kring stationsläget. Vad sägs om en bomässa 2040?
5. Tydliggör bevarande och utvecklande av grönområden. Bevarande är viktigt. Den ursprungliga planen verkar ha varit att hugga ner så mycket skog som möjligt och sedan bygga täta höghusrader fram till reservatets gräns. Utveckling är ännu viktigare: Var är mina 30 fotbollsplaner?

Punkterna är en bra början, men jag skulle gärna se att moderaterna i Uppsala var lika tuffa, tydliga, och höger som våra partivänner i Solna och på Lidingö.

Den ideologiska striden handlar naturligtvis inte om fyrspår, var man ska börja byggandet, eller hur många höghusen ska vara. Den rödgröna offensiven för små hyresrätter, nej till privatbilism, kollektivtrafiken som norm, fastighetsskatt, parkeringsbrist, ROT-avdragshat, och lådcykeldrömmar är en vision om lydiga medborgare i hyresrätt.

Småhus med egen trädgård är den mest efterfrågade boendeformen och samtidigt den som byggs minst av i Uppsala. Jag vill att så många som möjligt ska få chansen att bo i ett eget hus som de själva äger. Därför behövs ett ännu större omtag!

The Open Road

Barack Obama och Bruce Springsteens pod Renegades har kallats både “bland” och “cringeworthy”, men i det fjärde avsnittet kommer de in på sin “shared all-American love affair with the open road”. Hur vägen symboliserar frihet, förändring och att lämna det förflutna bakom sig. Som Obama säger:

“Man, imagine where you can go. You can go anywhere, and by implication, you can do anything and be anybody.”

Om det nu, här hemma i Uppsala, absolut måste byggas en bro tvärs igenom naturreservatet Årike Fyris (Atlantis, Erik Segersäll, o.s.v.) så måste det bli en snygg och användbar bro.

Det snyggaste, men mest orealistiska, vore antagligen en lång, vacker häng- eller snedkabelbro som kan passera över hela området med minimal påverkan. Det är bara knappt 700 meter från Ultuna Allé till hemslöjdsvägen i Nåntuna. Drygt en halv Högakustenbro.

För att vara riktigt användbar måste bron snabbt kunna ta mig och min sportbil över vattnet och ut på motorvägen. Jag vill känna vinden i håret och höra mullret från V8:an. Mot kontinenten och äventyret.

30 borttappade fotbollsplaner

I Sunnersta, där jag och kanske 6000 andra människor bor, finns tre fullstora fotbollsplaner. Här tränar och spelar SAIF vars spelare ibland fortsätter hela vägen upp till allsvenskan, men som framför allt märks för sin ungdomsverksamhet. Föreningen är relativt ung, den grundades 1941, men den är en del av platsens historia och den knyter samman orten på det sätt som föreningsliv gör.

Tvärs över ån, i sydöstra Uppsala, spelar man istället i Danmarks IF som är 10 år äldre. Där vill en socialdemokratiskt ledd koalition nu bygga 21,000 nya bostäder. (För att de ska få plats så blir åtminstone 18,000 av dem i höghus.)

Om vi antar tre personer per bostad blir det knappt 60,000 personer. För att de samma “bollplanstäthet” som i Sunnersta krävs alltså 30 nya fotbollsplaner.

Naturligtvis finns inga sådana planer.

Kanske kan kommunalt konstgräs minska bristen lite - den typ av brist som normalt betyder att ungdoms- and damlag inte riktigt får plats. Kanske kan höga stängsel göra att bollplanen kan stå närmare höghusens fönster, men det brukar också leda till att strålkastarna lyser in i lägenheterna. Kanske kan kommunalt anställda ungdomsledare ersätta ett lokalt föreningsliv?

Sydöstra Uppsala kan vara en bra plats att bygga på, men då gärna en trädgårdsstad med plats för grönska, idrott och kultur.

Järnvägar, spårvagnar, miljonprogram, ekonomi, egna hem och trädgårdsstäder

I det utmärkta sällskapsspelet Ticket to Ride tävlar järnvägsbolag att snabbt bygga järnvägar mellan viktiga orter. I verklighetens Sverige byggs järnvägar av ett statligt monopol. Det ger staten möjlighet att spela ut kommuner mot varandra.

För att uppgradera den överbelastade järnvägen mellan Uppsala och Stockholm kräver den rödgröna staten ett nytt miljonprogram av Norrköpings storlek. Eftersom Uppsala kommun har ett rödgrönt styre var det inte svårt att komma överens om billiga lägenheter i täta rader av höga hus och kollektivtrafik.

Byggplaner av den här storleken reflekterar partiernas långsiktiga vision för staden. Därför överraskade det många när moderaterna kring nyår bytte sida och uttalade sitt fulla stöd för de nya miljonprogrammet.

De rödgröna eftergifterna är symboliska. Av de 21.500 lägenheterna ska nu 2000 i markplan kallas “egna hem” och 3000 vara stadsradhus. (Även de kallade “egna hem” för att öka förvirringen.)

Förvirringen om spårvagnar och finansiering (“ett oerhört stort åtagande”) är stor, trafikverket är också förvirrade har inga pengar till nya spår förrän tidigast 2037, och dessutom har grannkommunen Knivsta (som spåren måste gå igenom för att nå Uppsala) dragit sig ur avtalet i dess nuvarande form.

Att moderaterna i det här läget väljer att i frågan om Uppsalas framtidsvision och ekonomi stödja socialdemokraterna är överraskande. Den enda anledning jag kan se är att partiets fullmäktigegrupp ser fyrspårsavtalet med staten som en så viktig fråga att den övertrumfar alla andra frågor, överväganden och osäkerheter.

Fem nya Gottsunda i skogen vid Bergbrunna (UNT:s ord) kommer att förändra Uppsala för alltid. Jag tror inte det är rätt väg. Särskilt inte om järnvägsstationen inte byggs först.

Jag hoppas moderaterna kan ändra sig och gå till val 2022 på en borgerlig byggpolitik (liknande t.ex. den som våra partivänner på Lidingö driver) och då tillsammans med andra borgerliga partier. Sydöstra staden kan gärna utvecklas, men då som riktig trädgårdsstad (“stadsbyggnadstyp som söker kombinera stadskänsla med lantlighet och som präglas av måttlig täthet, låga trädgårdsförsedda hus samt traditionella - ofta trädplanterade - gator, torg och platser.”)

Och ja, den nuvarande översiktsplanen ska överges.