Så här var det inte: En dag utgick ett dekret från Den Store Ledaren att en nationaldag hade införts och att folket skulle fira den. Lätt förvirrat gjorde det ganska fogliga Svenska folket som de blivit tillsagda.
Men ibland känns det lite så. Alla vet hur hur man firar en svensk midsommar. När det gäller nationaldagsfirande sneglar man lite på norrmän och amerikaner.
Till frukost lyssnade vi på Sverigesånger i tappning av Kent (”välkommen hit”), Zlatan, Jussi Björlig, och Dogge Doggelito (”Gud, Kung, Fosterland!”). Inte fel, men inte helt rätt heller.
Sen gav jag mig ut på en kort löprunda. Bland träden och trädgårdarna mötte mötte jag nya och gamla vänner som hälsade glatt.
Kanske behöver en nationaldag inte vara konstigare än så? Kanske kan man ta det lugnt med mässingsorkestrarna och flaggviftandet?
Om nationen är vårt gemensamma projekt är nationaldagen dagen då vi firar det vi åstadkommit så här långt. Vi har en hel del att fira. (Och vi har mycket kvar att göra.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar