lördag 5 mars 2016

Utvärdering av ledsna rymdhundar

Science fiction är en av anledningarna till jag blev ingenjör. Från högstadiet läste jag Asimov, Heinlein, Sagan, och Clark. Här finns gott om ingenjörshjältar, och vägen till populärvetenskap som Asimovs X för okänd eller Sagans Pale Blue Dot var inte lång.

Det irriterar mig när science fiction som kategori slås ihop med fantasy (Netflix). Hård science fiction, som är noga med de vetenskapliga detaljerna och bygger handlingen på förändringar i den starka kärnkraften eller virus som spegelvänder aminosyror, förtjänar bättre än att jämställas med berättelser där den rättfödde (men borttappade) prinsen Zyxxplurzzurx löser allt genom att läsa rätt trollformel och fäktas lite med en drake.

Wired har en utmärkt text om kampen om kring Hugopriset. Bör science fiction hålla sig till naturvetenskap och utforskande av rymden, eller är det politiska intressanta/korrekta texter som bör ska belönas? En grupp som hävdar att alla tunglästa budskapsböcker inte bara inte hör hemma i kategorin, utan även gör hundvalpar ledsna, har nominerat en lista med ”unabashed pulp action” i uttalat syfte att få litteraturkritiker att självantända. Motgruppen menar att man utkämpar en strid om tidsandan och framtidens framtid.

För att skapa mig en egen bild köpte jag en bok från varje sida: Marko Kloos Terms of Enlistment om Andrew Grayson som tar värvning för att komma bort från matransonering, brott, och sysslolöshet i 2100-talets miljonprojekt; och Anne Leckes Ancillary Justice om ett rymdskepp som blivit en person och har svårt att se skillnad på kön.

Båda böckerna innehåller rymdresor, rymdmilitärer, och utomjordingar. Kloos spenderar väldigt mycket tid på att diskutera olika typer av ammunition. Lecke funderar mycket över vad ett jag är och varför man gör saker.

Både var klart läsbara, men Terms of Enlistment gav ibland den (megalomanistiskt ödmjuka) känslan av att jag borde kunna skriva något liknande själv. Ancillary Justice är en bitvis svindlande berättelse full av oväntade skiften. Båda har uppföljare som jag kanske kommer att läsa.

Min slutsats är att Hugo och Alfie awards är bra guider till läsvärda böcker.

Inga kommentarer: