Paneldebatt om medborgarinflytande i kommunens byggplaner

I torsdags bjöd föreningen Vårda Uppsala och Folkuniversitetet in till panelsamtal om medborgarinflytande i planeringen av framtidens Uppsala. Ett knappt tiotal andra föreningar, från Nåntuna, Lutagen, Eriksbergs, osv, backade upp. Det behövs antagligen - kommunen har tydligen kring 600 heltider som jobbar med de här frågorna. Det blir, som en av föreningsföreträdarna sa, inte tid för tacofredag om man ska sätta sig in i kommunens byggplaner på fritiden.

Inbjudna till panelen var (ungefär) presidierna i kommunens Mark och exploateringsutskott och Plan och byggnadsnämnd. Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna fick vara med, men Utvecklingspartiet demokraterna (UP) fick sitta i publiken.

• Mark och exploateringsutskottet (MEX) är ett utskott under kommunstyrelsen (KS) som jobbar med översiktsplanen (ÖP), fördjupade översiktsplaner (FÖP), markköp och frågor som hänger ihop med markägande.
• Plan och byggnadsnämnd (PBN) jobbar med detaljplaner, dvs hur husen ska stå, att allt är i linje med lagen, osv. Dessutom har man hand om planbesked, de överenskommelser som kommunen gör med exploatörer innan arbetet med detaljplanen startar.

Grundproblemet är att MEX bara påverkas av allmänna val. PBN måste enligt plan och byggnadslagen (PBL) genomföra medborgardialoger, men i ett väldigt sent skede av processen. Först när översiktsplan, fördjupad översiktsplan, markköp, och planbesked är klara startas arbetet med detaljplanen där medborgardialog är ett steg.

Det finns inga formella krav på medborgardialogen, det kan t.ex. vara ett informationsmöte med utrymmer för enstaka frågor och svar på slutet, men det finns ett beslut från 2017 om att förbättra medborgardialogen. Jag har dock svårt att se att det kan förändra något. Kanske är den döda länken till “Kommunens styrdokument om hot, hat och våld mot förtroendevalda” en ledtråd? Man vill kanske hitta ett sätt att minska medborgarnas ilska?

Ett hundratal åhörare fanns på plats. Extra stolar ställdes ut, men det var inte trångt. Det var ganska gråhårigt. Socialdemokraterna påpekade att det är “en viss typ människor” som kommer på den här typen av möten och Vänsterpartiet hade gärna sett fler invandrare på plats. Moderaternas representant tyckte däremot att de som kommit dit kunde sträcka på sig och vara stolta över att de tog ansvar för samhället vi lever i. Jag tänkte på Aaron Sorkins “Decisions are made by those who show up” från West Wing. Jag har saknat Sorkin.

I övrigt kunde partiernas ståndpunkter helt subjektivt sammanfattas ungefär så här:

• Kristdemokraterna var generell nöjda med att processerna snyggats upp de senaste åren så att kommunens revisorer nu är nöjda. Kring medborgarinflytande konstaterade man att vänstermajoriteten vunnit valet och att lagen bara kräver dialog i detaljplansskedet då marken redan är bortlovad via markanvisningar. Dessutom är Uppsalapaketet olyckligt.
• Vänsterpartiet vill att kommunen ska göra fler strategiska markförvärv för att stärka demokratin, samt att hyresgäster ska höras mer i samråd.
• Moderaterna vill se samsyn för Uppsalas bästa.
• Socialdemokraterna i PBN tycker att socialdemokraterna i KS och MEX gör ett bra jobb. PBN bör försöka förenkla sitt språk och exploatörer bör involveras tidigt i processen så att man vet att någon vill bygga.
• Centern tyckte att även Gatu och samhällsmiljönämnden är viktig och att cykel och gångvägar är viktiga.
• Miljöpartiet, som representerades av ett tidigare kommunalråd vars kilometertider nu tydligen dalat ned mot 5:20, sa att han i och för sig blev glad varje gång någon hittade rödlistade arter och värdefull natur, men att de är ett misslyckande om de hittas i efterhand. Dessutom påpekade han att en synpunkt på en detaljplan inte ändrar översiktsplanen, därför måste vi bli bättre på att ha dialog kring ÖP.
• Liberalernas representant, som sitter kvar i nämnden efter att ha bytt sida från rött till blått, framhöll att ägaren äger och de närboende är bara ett av många perspektiv som ska tas hänsyn till. Därför menade han att möjligheten för fler att kunna flytta till Uppsala väl legitimerar att ignorera 1200 kritiska svar från de som redan bor här.
• Vad Utvecklingspartiet demokraterna (UP) tyckte vet ingen, eftersom de som sagt satt i publiken.

Personligen tror jag att en seriös diskussion om kommunens byggplaner fungerar bättre i valrörelsen än i en “medborgardialog” vars status är minst sagt otydlig. Tyvärr är Uppsala kommun så stor att även stora exploateringsplaner riskerar att försvinna i valbruset.

Äventyr i Plan- och byggnadsnämnden: Planbesked och medborgarperspektivet

Det var åtta år sedan jag senast började i en nämnd och den här gången hittade jag till lokalen. Antingen är plan- och byggnadsnämnden något mer välorganiserad än Idrotts- och fritidsnämnden eller så har kommunen utvecklats. Kanske båda? Nu startade vi med en heldags utbildning och erbjöds i förväg webbutbildningar om att sitta i en plan- och byggnadsnämnd på Boverkets hemsida.

Ordningskänslan bryts dock snabbt när rummet blir varm utan att ventilationen i det nybyggda stadshuset kan göra något åt saken, de snygga lamporna hänger så lågt att de blockerar sikten mot de slides som visas, och vägguttag saknas.

Ändå. Det här är en tung nämnd. Vi är på rörelsens hemmaplan - här ska samhälle byggas. Många har suttit länge i nämnden. På den röda sidan kommer folk från Hyresgästföreningen och på den blå sitter folk i styrelsen för byggbolag. Stämningen är god. Yrkespolitikerna känner varandra sedan tidigare. Från mitt parti är jag yngst och den ende som är ny.

Till skillnad från för åtta år sedan är jag inte ledamot utan bara ersättare i den här nämnden. Det ger mig insyn och yttranderätt, men jag kan inte yrka eller reservera mig. Till min förvåning kan jag däremot lämna ett “särskilt yttrande” till protokollet. Förutom alldeles innan jag avgår i protest mot någon form av nytt miljonprogram ser jag inte när det här särskilda yttrandet skulle passa in, men vem vet?

Juridik, planprocess, arkiteturpolicy, mutor, delegering, och mycket mer gicks igenom. Nämnder existerar egentligen mest för att avlasta kommunfullmäktige med mindre frågor. Större frågor tas i kommunfullmäktige, en distinktion som kan bli mycket viktig eftersom de rödgröna har egen majoritet i nämnden, men behöver Utvecklingspartisternas stöd för att vinna omröstningar i KF.

Det mest spännande jag fick lära mig om under utbildningsdagen var planbesked. Plan och byggnadsnämnden ägnar sig åt två saker: detaljplaner och planbesked. Innan man börjar med detaljplaner, där samråd ingår och som kan leda till bygglov och byggande finns ett mindre känt steg som bara heter “tidigt skede”. I korthet begär den som vill få till eller ändra en detaljplan ett planbesked varpå kommunen måste svara inom fyra månader.

Ett planbesked kostar drygt 30kkr, är inte bindande och kan inte överklagas. Däremot är det en ganska detaljerad beskrivning av byggbolagets exploateringsförslag. (Bild nedan.) Medborgardialog är frivilligt i det här skedet, och måste i så fall bekostas av den som begärt planbeskedet. Efter fyra månader står vi nu där med en skiss som exploatören och kommunen är överens om - därefter börjar den officiella planläggningen med samråd, etc.

Jag tror att det här är källan till att många medborgare känner sig överkörda, men också anledningen till att politiker, tjänstemän, och exploatörer gnäller om att medborgarna är utvecklingsfientliga och bromsar byggprojekt.

Det verkar dock finnas en vilja hos förvaltningen att stärka medborgarperspektivet i stadsbyggandet. Vi får se hur det går.

Nya äventyr i demokratin: Budgetfullmäktige

Budgetfullmäktige pågår i två dagar från nio på morgonen till tio på kvällen. Lyckligtvis gick det ganska fort. Vi kunde lämna stadshuset vid sex dag två - strax innan luciatåget skulle ha kommit förbi.

Mötet är i första hand en ritual. Det behövs naturligtvis inte 81 ledamöter och 40 ersättare i två dagar för att läsa upp redan kända ståndpunkter och därefter rösta enligt tidigare fastställd mandatfördelning.

Under de två dagarna tog vi oss igenom en rad punkter:

• Kommunstyrelsen utökades med en extra socialdemokrat. På så sätt säkerställer man att det alltid kommer att finnas socialistisk majoritet i kommunstyrelsen. Formalian är skakig eftersom iterativ tillsättning av ledamöter inte ger samma resultat som en stor omröstning, men i praktiken är det rimligt att de som vann valet även har majoritet i organ som bereder ärenden till kommunfullmäktige.
• I debatten anklagade socialdemokraterna sverigedemokraterna för “att luras” genom att i förra mötet ha röstat på alliansen. Sverigedemokraterna menade att man får rösta som man vill i en demokrati. Utvecklingspartiet insisterade på att de var ett oppositionsparti varpå de röstade på majoriteten.
• Ett nytt hittepåråd (näringslivsråd) med väldigt hög arvodering för ordföranden (som då lovar att gå emot allt han och hans parti gick till val på) skulle instiftas, men skickades till kommunstyrelsen för remiss. De rödgröna hade åtminstone backat från förslaget att ersättningen skulle betalas ut retroaktivt.
• En oändlig debatt om vilka mål och vilken budget som ska gälla för 2023 hölls. Skattesatsen beslutades i förra mötet, så nu var det dags att berätta hur man ville göra av med pengarna. Som en kommunversion av How To Spend it.
  • Socialdemokraterna inledde debatten om kommunens mål med att gnälla på regeringen, klargjorde att Hyresgästföreningen inte är socialdemokratisk, samt menade att deras satsningar på barnen i Gottsunda dramatiskt reducerat antalet skjutningar i området.
  • Miljöpartiet ogillade att alla ledamöter i kommunfullmäktige inte är demokrater, påpekade att miljön är vår tids ödesfråga, och gillar inte när folk åker bil.
  • Vänsterpartiet menade att vintern och prövningens tid var över oss och vill inte att barnen ska behöva leka med giftiga plastleksaker. Dessutom är hyrorna för höga och hyresrätterna för få.
  • Sverigedemokraterna föreslog att brottsligheten i Gottsunda kan ha minskat eftersom många gängmedlemmar sitter i fängelse, vill bygga lägre hus och mer på landsbygden, samt riva höghus i i problemområden på samma sätt som danskarna gör. Dessutom menar man att folkomröstningen om södra staden är en bluff.
  • Det enda jag skrev ned från Liberalerna var att de vill göra det mer attraktivt att bo i Uppsala. (Men det finns som sagt 22 timmars inspelning för den som vill ha mer detaljer.)
  • Centerpartiet oroas över kommunens lån och vill se fler grönområden i staden. Dessutom fastslog man att det blir mer pengar till välfärden om fler arbetar.
  • Kristdemokraterna vill ha färre mål för kommunen, minskad kommunal administration, fokus på skola och omsorg, och slopad spårväg. Dessutom föreslog de att Utvecklingspartiet skulle rösta på sin egen budget.
  • Utvecklingspartiet ville ha tillväxtpolitik med kvalité samt öka medborgarinflytandet i kommunen. Det var kul att höra dem tala om “hysteriska byggplaner från folk som inte bor här”, men tyvärr röstar de med socialdemokraterna oavsett vad de säger i debatten.
  • Slutligen (fast näst först i talarordningen) ville även moderaterna prioritera skola och omsorg. Uppsala ska ska präglas av frihet och trygghet och ägda småhus är bra.
• Dag två innehöll mest val till nämnder och bolagsstyrelser. Eventuella talare gick i första hand upp för att rätta stavningen av namn. Vänsterpartiet gjorde dock ett misslyckat försök att lägga till en tredje vice ordförande i Uppsalahem AB. Deras föreslagne ledamot annonserade därefter på twitter att han lämnade bolaget helt.
• Dag två hade också en riktig cykelställsfråga. En centerpartist motionerade om “ett grönare årum” med mindre trafik på ågatorna och färre cykelställ längs ån. Alla tyckte ungefär vad man skulle kunnat gissa: MP tycker att man ska strosa och äta glass på stan, inte åka bil; socialdemokraterna menade att cyklister handlar mer än bilister eftersom de är fler; SD tyckte att folk kunde parkera sina cyklar i kommunens cykelgarage; och moderaterna ville se mer realism, färre förbud, och mer frihet.
• Slutligen behandlades en interpellation om spårvägens rusande kostnader. Socialdemokraterna höjde riskerna i sina beräkningar och längtade tillbaka till 2016 års samförstånd. Centern påpekade konsultkostnaderna rusar och att ingen överenskommelse om hur mycket som ska byggas finns. Liberalerna berättade att de backat från projektet på grund av de skenande kostnaderna. Vältaliga moderater kallade projektet “ett stort, skrytigt vänsterprojekt” och uppmanade alla partier att förhålla sig seriöst till den ekonomiska verkligheten.

Som ersättare flyttas jag in och ut ur den röstande gruppen allteftersom de ordinarie medlemmarna kommer och går. Om man vill kan man gå ner och sätta sig på deras platser en stund, men all röstning sker via iPads så det är egentligen ganska meningslöst. När man inte är tjänstgörande har man inte yttranderätt, och eftersom inhoppen är lite slumpmässiga, kommer jag nog inte att vara särskilt aktiv på kommunfullmäktiges möten. Mötena är långa nog ändå.

Kampen går vidare!

Även om mitt stöd i partiet bara räckte till er ersättarplats, så nominerades jag ikväll ändå till plan- och byggnadsnämnden. Jag kommer inte att kunna delta i yrkanden eller reservationer, men få insyn i vad som händer.

Vi måste komma ihåg att det bara är ett drygt år sedan partiets stöd till socialdemokraterna miljonprogram omprövades, så det här är definitivt ett steg i rätt riktning. Jag firar med en bild från Gottsunda.

Black Friday på slottet

Jag har svårt för fester i kommunens regi. Demokratin kan inte vara tvungen att kopiera feodalismens symboler och bjuda till gästabud på slottet så snart ett nytt kommunfullmäktige skapats. Dessutom är skatt stöld.

Naturligtvis var det inte otrevligt att vara där. Avgående kommunfullmäktigeordförande höll ett utmärkt tal om Preussen medan landshövdingen mest lät som Greta. Uppsalas ende (?) komiker underhöll. Likt en medeltida gycklare drev han med makten, sjöng en sång om socialdemokraterna under mandatperioden vill lägga till allt fler platser i kommunstyrelsen, och “tvingade” Uppsalapartiets ledare att vifta med en flagga utan arvodering.

Men ok - en fest vart fjärde år är kanske rimligt. Nu är det dags att kavla upp skjortärmarna och börja jobba.

November i kommunfullmäktige

November månads kommunfullmäktige i Uppsala kommun definieras nog bäst av punkt 13: “Fastställande av skattesats för 2023”. Socialdemokraterna var glada över ordning i ekonomin och yrkade på oförändrad skattesats. Vänsterpartiet var glada att arbetarna nu skulle slippa att slita ihop till Moderaternas skattesänkningar och yrkade på oförändrad skattesats. Moderaterna talade om kommunens överflöd av mål och vill egentligen både fokusera samt flytta makten från politiken till medborgarna, men yrkade på oförändrad skattesats. Centerpartiet vill prioritera kärnverksamheten. Kristdemokraterna hade gärna sluppit de spårvagnar som tränger ut den generella välfärden. Därefter röstade alla för oförändrad skattesats.

Punkterna om Nils Edén och ukrainska flyktingbarn följde samma mönster. Debatt följt av samsyn.

Undantaget var ett bygglov för ett onödigt stort hus vid Kungsgatan som hade godkänts 2014 men därefter åkt runt i systemet. De två åsikter som stod mot varandra var (1) vi borde nog skicka tillbaka det här ärendet till plan- och byggnadsnämnden och be dem kolla igenom det ytterligare en gång och (2) det finns en gräns för hur länge man kan låta folk vänta på belslut och den gränsen är under ett decennium.

Vänsterpartiet ville bygga billiga hyresrätter utanför stan istället för dyra bostadsrätter i centrum. Miljöpartiet påpekade att de redan lovat företag som köper mark i Gottsunda en spårvagn dit. Socialdemokraterna påminde om att demokrati är viktigt. Alliansen, SD och UP röstade utan någon större entusiasm igenom ett bygglov som ingen verkade särskilt förtjust i.

Jag noterade däremot att det verkar verkar gå att få ihop en icke-socialistisk majoritet i byggfrågor. Kanske skulle det kunna användas för att bromsa miljonprogramifieringen av lärdomsstaden?

Kommunfullmäktige som grekiskt drama?

Min plats i KF-salen är bakom en högtalare och mitt namn på namnskylten var felstavat. Jag hade en stor presentation på jobbet planerad sedan tidigare och gled, likt den ende andra privatanställde i vår grupp, in till min plats knappt fyra timmar efter mötets start. Ingen annan satt ned. Alla fikade. Det var ganska trevligt. (En av våra yngre ledamöter räknade redan vid 18-tiden fram att bara mötets pauser började närma sig 100 kkr i arvodeskostnader.)

Det politiska läget är enkelt men komplicerat. De röda och blå sidorna har (förenklat) 39 mandat var med det lokala Utvecklingspartiet (UP) med 2 mandat i mitten. UP har i valrörelsen profilerat sig som ett högerparti som är mot vänsterns utbyggnadsplaner. Efter valet bytte de dock fot och blev ett socialdemokratiskt stödparti eftersom socialdemokraterna erbjöd deras ordförande och grundare ett välbetalt jobb i kommunkoncernen. De har ett “hemligt avtal” (“exakt vad som står i avtalet är mellan oss”). Jag lånar den klargörande bilden nedan från KD.

Alliansen la fram en motion som helt matchade UPs vallöften (se sedan). Den blev vidareskickad till kommunstyrelsen för beredning och där kommer den antagligen också att begravas.

Allt det här varit i media redan och alla positioner är välkända. Debatter och röstande liknar därmed mest en väl förberedd och koreograferad dans där alla klargör redan kända åsikter för att sedan lägga redan kända röster. Kommunfullmäktige liknar på så sätt en grekisk tragedi - publiken vet redan vad som ska hända.

En liten överraskning verkade dock vara på gång just när jag anlände. Platser i nämnder (kommunstyrelsen är en nämnd) fördelas om partierna inte kan komma överens enligt den inte helt otympliga lagen om proportionella val i kommuner och regioner, LPV (2022:629). LPV innehåller den typ av kvoter, grupperingar, och jämförelsetal som brädspelare brukar uppskatta. SD, som i Uppsala gått till val på att “stoppa sosseriet”, verkar ha en ledamot som gillar att räkna - genom att tyst lägga sina röst på alliansen flyttades en kommunstyrelseplats från röd till blå sidan utan att SD själva påverkades.

Därefter skulle kommunalrådstjänsterna, dvs heltidsanställningar för toppolikter i kommunen, fördelas. Traditionellt har man tydligen träffats och kommit överens i förväg, men i år hade socialdemokraterna inte vela ha några sådana möten vilket skapade viss förvaring. På mötet la den rödgröna sidan fram förslaget att antalet kommunalråd i Uppsala kommun skulle minskas från 11 till 9 - den första förändringen sedan 1985 om jag förstod det hela rätt. Oppositionen skulle fortfarande få 5 kommunalråd medan majoriteten ville minska sitt antal från 6 till 4 “för att spara pengar”. (Vänsterpartiets kommunalråd talade sig här varm för det goda omdöme som en fritidspolitiker som egentligen är snickare besitter.)

Utvecklingspartiets ledare kallade sin omgivning lögnare och påpekade att han för egen del aldrig eftersträvat att får fortsätta på den kommunalrådspost som han under de senaste fyra åren innehaft som politisk vilde. Utvecklingspartiet var endast intresserade av sakfrågor. Moderaternas ledare påpekade att de mejl som UP skickat under förhandlingarna var offentliga och redan lämnats ut till media. Sverigedemokraterna påpekade att de extra arvoden som den rödgröna majoriteten förra året “köpte” vänsterpartiets röster för var lagvidriga och faktiskt föll när de prövades i domstol.

En docent i juridik, tillika hovrättsråd, från Liberalerna påpekade nu att antalet kommunalråd inte är ett val utan måste beredas av kommunstyrelsen innan beslut kan fattas. Mötet tog nu 10 minuters paus.

Efter 60 minuters paus samlades kommunfullmäktige igen. Nio kommunalråd fastslogs efter viss förvirring eftersom en av socialdemokraterna ledamöter inte fick röstningen att funka på sin padda. Därefter röstades fyra rödgröna kommunalråd och fem kommunalråd från Alliansen in. Sverigedemokraterna blev trots sina åtta mandat utan kommunalråd, vilket jag antar var det lätt småsinta syftet med hela cirkusen.

För första gången någonsin föreslogs nu att kommunstyrelsens ledare inte också skulle vara styrelseordförande i Uppsala stadshus AB, moderbolaget i kommunens koncern. Socialdemokraterna nominerade istället Utveckingspartiets ledare till posten. På så sätt fick UPs ledare nu en välbetald tjänst utan att bli kommunalråd.

Till slut skulle det delas ut ett par hedersmedaljer i rent guld och sedan fick vi gå hem vid 22-tiden.